Idag var det en ridtur som stod på schemat. Iförd klädsamma arbetsbyxor med koskit på samt gummistövlar av 1986år modell steg jag kaxigt in i stallet. Här skulle ridas som Clintan! Hästen jag fick rida idag heter Enter, passande namn för en datanörd eller hur? – Han är lite pigg upplyser Martina mig när jag sitter upp. Mm.. Minst sagt, pollen är ju rena rama raketen med fyra ben till skillnad från min lurviga islänning hemma i Hälsingland. Det är som att jämföra en Corvette med en John Deere. Ska erkänna att jag till en början funderade hur det hela skulle sluta men efter bara några hundra meter och en smärre kamp om vem som bestämde kunde jag slappna av och leende fortsätta ridturen.
Luften var kall och full av höstregn trotts att det är några dagar in i januari. Hästen Martina red på var lite mer av en utmaning och jag är glad att hon red honom och inte satte mig med mina rostiga skills på den ryggen. Att rida på Enter var mer som att rida på en panter än en häst. Det var roligt att rida på en panter med lite klös i, han flög fram i skritt (det heter så när en häst går). Så fort jag gav honom chansen till att öka takten så tog han den, kunde bara ana hur det skulle kännas att släppa lös alla krafter och se marken försvinna under hovarna och hålla i mig tills knogarna vitna. Idag var vägen isbelagd och jag rostig i mina ridkunskaper, men det var ändå ett äventyr. Hon är underbar min blivande fru som tar med mig på sånt här. För vem behöver inte ett äventyr då och då?
Frosten har kommit tillbaka till den lilla byn Norrbyås. Vintern kanske inte har gett upp ändå, den bara hämtade andan för att komma tillbaka med större kraft denna gång. Fast det förstås, större kraft än Gudrun behövs knappast. Vi har ännu inte kollat över skadorna på skogen men med tanke på hur det såg ut runt om i Hälsingland gissar jag på en hel del jobb framöver.
Hundarna meddelar att det är dags att gå ut, jag har inget emot att ta en paus från datorn. Det är ovant att få kall luft i ansiktet. Känns nästan som om det skulle vara minusgrader ute. Jag vänder i dörren och tar på mig en mössa, det skadar ju inte att klä på sig lite för mycket. Med mina jätte lurar tryckt över mössan liknar jag nog Musse Pigg där jag går med grymt sväng i öronen. Vattenpölarna har frusit till en sån där mysig glas skorpa vilket Teja tycker är jätte festligt. Hon skäller högt och biter i isen, varpå hennes lilla syster står bredvid och undrar vad det är som är så roligt.
Jag myser i den kalla luften, solen står fortfarande ovanför trädtopparna och bidrar till att allt verkar spraka i silver. Tankarna dansar iväg över plugget, framtiden, jobb allt i en enda röra. Precis så som det är, allt på en gång. Inte nog med att bröllopet närmar sig, jag ska i mars pynta strax över 20 tusen till skattmasen för gamla synder. Något som skulle vara lättare med en månadslön istället för studielån. Nu kanske det skulle vara mer troligt att jag grävde ner mig i den djupaste grop jag kunde hitta men jag funkar inte så. Kanske den gamla versionen av mig hade gjort just det, men nu är jag säker på att det kommer fixa sig. Med tidigare kriser i ryggsäcken känner jag ett större självförtroende denna gång. Jag har lyxen av att omges utav fantastiska människor som utan tvekan hjälpt mig ur det mesta. Nu när mitt liv börjar ordna upp sig är det min tur att finnas till hands.
Jag ökar takten, det kommer rök från andedräkten när den träffar luften. Syret får min sega hjärna att vakna till, hundarna springer några tiotal meter framför mig med uppmärksamheten riktad åt varandra, tur att de är två tänker jag och ropar till mig dom. Det är dags att vända hemåt. Martina meddelar att hon kommer snart och önskar lax till lunch. När jag kliver upp på bron in till huset har solen klättrat ned bakom träden, kvällen är redan här, jag går in och stökar fram lunchen snart kommer hon.
Precis som det ska vara så här när det lackas som mest mot jul. Massa snö och en gnutta kallt. Trodde likt en liten gosse med gråten i halsen att det inte skulle komma någon snö denna jul. Att det skulle bli en sån där isig och grå jul med brutna lårbenshalsar och grusiga hallgolv, men så kom den, snön vi alla väntat på. Allra mest kanske grannen väntade då han har hand om plogningen. Klart det ska vara snö på julen, annars räknas den ju inte.
I morgon far jag söder över för att hämta hem <3 till jul. Hoppas att SJ gör de som de har betalt för och kör mig hela vägen fram helskinnad. Måste nämna att jag är måttligt impad av detta företags tidigare prestationer tidigare vintrar. Kolla in Japan tex. där går tågen fel bara några sekunder om året. I ett land som Sverige borde väl ändå tågen komma och gå som de ska? Tom. Ryssarna har säkrare tåg tider. Hur kommer det sig?
Här sitter jag alldeles för tidigt en måndagsmorgon. En något yngre Wiktor hade ryst av tanken att kliva upp tidigare än han måste. Redan första skolåren var det en kamp mellan mina päron och sängen, skolbussen gick 07,05 vare sig jag var snuten eller inte. Nu så här i efterhand känns minns jag det som om det var frost jämt, ofta med en glasaktig isskorpa i de små vattenpölarna på grusvägen. Jag förstod aldrig vart vattnet under isskorpan tog vägen.
Hur mycket jag än vill att det ska vara sommar med grillning i Spjutnäs så är det snart vinter. Antagligen en lika kall vinter med snö upp till taken som förra var. Känner på mig att det kommer bli en lång vinter, för att bara nämna en sak, SJ! Jag spenderar allt mer tid efter järnvägen och kan inte skryta om mina fantastiska minnen av SJ vintertid. Med det är också en tid av extrapengar, alla som vågar sig upp på taken kan tjäna fina slantar. Slänger upp en liten mysig bild om hur det sågut utanför fönstret en morgon i januari i år.
God morgon 🙂