Allt mer snö rasar ner från taken. Dag nummer 2 på detta året och jag känner redan att ljuset kommer tillbaka.
Martina har tagit denna blöta dag till en liten pysseldag. Det ska komma upp en till hylla ovanför vår tv där vi ska förvara en del av alla filmer som nu är staplade på hög i väntan på trevligare förvaring. Vidare kan vi meddela att vår lille Adam sitter stadigt sedan drygt en vecka tillbaka. För tillfället sitter han och kvittrar på en filt vid mina fötter.
Vi firade in det nya året tillsammans med goda vänner som sig bör med smaskig mat och trevligheter. Tappra satt vi uppe långt efter tolvslaget småbarnsföräldrar som vi är. Egentligen hade vi inga planer alls inför nyårsafton men efter ett snabbt besök i ohappa kom förslaget på nyårsmiddag fram. Vilken trevlig middag det blev med massa god mat, tex en grön smaskig ärtsoppa, den godaste ärtsoppa jag ätit hittills. En ny erfarenhet var rå oxfilé något som var förvånansvärt gott.
På önskelistan står en ny vattenautomat till fåren där de kan få tempererat vatten nu under vintern. I dag så är det en uppvärmd balja. Halvbra då den måste fyllas på med hinkar och då riskerar att inte tillfredsställa alla tackornas behov, man måste se till att fylla på flera gånger om dagen. Lammen växer ikapp sina mödrar och snart är det återigen dags att skicka en gäng till slakt.
Vi har ett år med mist lika många projekt som 2014 hade. En del skall erkännas är kvar i planeringsboken från förra året. Till exempel den där beteshagen som vi har rustat i ett par år nu skall ju stängslas in. Stolparna ligger redan på en pall och väntar. Det finns även 2 pojkar som är ivriga att fortsätta sin vallträning. De kommer bli en behövlig förstärkning på gården då Teja får dra ett allt tyngre lass själv.
Jag ser med spänning fram emot ett nytt år och funderar på hur många av våra drömmar som vi kommer kunna uppfylla detta år.
Sportlovet har vi spenderat i Hamra fjällen. Vädret har varit fantastiskt men något kallt då termometern visade minus 20 igår.
Kvällarna spelas det spel i timtal, ett trevligt tidsfördriv när man inte träffas så ofta.
I morgon åker vi hem igen, tillbaka till verkligheten.
Tänk att det redan är februari! Swoosch sa det så var Januari förbi med nytt år och mer snö än vad man kan önska sig.
Vad är det som händer hos Ramsins då?
I veckan har vi bott hos min syster då fyllt bilen med packning, blöjor, och bebis för att åka upp till Åre i en vecka, vi tar hand om huset. Vår uppgift har varit att se till så inte pannan lägger av och att djuren får mat.
Ikväll bar det av söderöver då Teja ska få träffa en stilig karl. Vi håller tummarna att han faller henne i smaken och hoppas på smått i vår.
Som vanligt är det alltid planer och drömmar som det pratas om hemma hos oss. Just nu så håller Martina på att utöka innehållet i förrådet för hästtillbehör. Det har handlats lindor, täcken, schabrak mm.. Nu fattas det bara ett par hästar.
I slutet på denna månad så åker vi upp till Umeå för att uppleva naturen från hundsläden i två dagar. Ett litet äventyr som vi ser fram emot. Ska bli så spännande!
Ska ni som vi ut och åka bil i helgen så kör försiktigt!
Kram Wiktor ♥
Så här i novembermörkret fattas det bara en sån här låt som värmer och lyser upp i den alldeles kolsvarta natten. Denna låt är en av deras bästa, lyssna och njut!! Hoppas ni får en trevlig helg och ta hand om er!
Bandet heter förresten fuffens och ni hittar massa mer gosaker från dom HÄR
Det har skruvats och bankats, fingrar har klämts och kalla tår har sakta domnat i de leriga stövlarna.
Men det ska bli skönt när snön faller och veta att djuren har tak överhuvudet. Stallarna är i plåt och är tänkta att man ska kunna flytta dom med lastaren. Smidigt om det funkar tänker jag och ser vårens sysslor underlättas. Det gäller bara att alla bultar sitter där de ska och tillräckligt hårt så att de inte rasar.
Här är bara skalet, på bilden syns bågarna som är ihop skruvade på mitten. De är lite vingligt när man balanserar på de tunna reglarna.
Så fort plåten är på plats så står det hela lite stadigare. Den läggs omlott så att vattnet rinner av och inte in i vindskyddet.
Här har Bruno flyttat in med tackorna i stallet.
På lördag så kommer vi bygga klart det sista skyddet. Ska bli skönt när det är gjort. Trevlig helg på er!
/Wiktor
Klipp hämtat förra året ur HT. Klassiskt småstads bestyr
Åker för första gången på flera dagar längre bort från gården än några km in till en av de gladaste städerna i Sverige. Hudiksvall som under vinterhalvåret liksom ligger och gubbsover ända in i slutet på april. Då tinar trottoarerna fram och när de sopas rena från grus drar Hudiksvallsbon upp rullgardinen för att äntligen släppa in våren. Alltmer som vädret blir varmare fylls Möljens brygga på med glassätare i alla åldrar. Små kladdiga snuviga barn med hela ansiktet fullt av glass men även en och annan farbror, också han med glass i hela skägget. Det finns tuffa tonårskidds med säkerhetsnålar på sina ryggsäckar de trasiga jeansen blottar deras vita knän. Det fylls också på med lediga bäbismammor med tillhörande svindyr vagn utrustad med namnplåt. Alltsammans i en enda solande gröt som alla glömt hur denna lilla stad gubbsovit ett halvår.
Just idag finns det inte en enda frusen själ på bryggan. Ingen är sugen på mjukglass, inte än. Jag har mycket lättare att trivas i Hudik när solen värmer än när jag halkat runt på Storgatan iförd vinterjacka och en maläten plånbok. Men de förstås jag behöver ju inte åka in för ens i slutet på april.
Fika paus i solskenet. Trevligt värre.
Ögonen svider efter motorsågens avgaser. Jag har stått lutad framåt över den och fått avgaserna i ansiktet medan jag kapat en hel massa rotvältor. En present som Dagmar lämnade efter sig till alla landets skogsägare.
Det är få gånger jag känner mig så nöjd som när jag kommer hem sent på eftermiddagen helt slut i kroppen efter en heldags kroppsarbete. I varenda cell talar om för mig att jag nog jobbat färdigt för idag.
Nu sitter jag hemma vid datorn och är så där mystrött, huvudet orkar vara vaken några timmar till men kroppen vill helst bara sitta och finnas inte så mycket mer. Jag borde egentligen plugga lite men känner att koncentrationen ligger någonstans vid fotknölarna så det får bli en film och en kopp kölsvart káffe kokat i panna såklart.
Jag och mor var ute hos kvigkalvarna för att borsta små krakarna rena från smuts. Två små stackare var så pass kalla att vi flyttade in dom i stora laggårn där kossorna håller dom varma. När vi var klara och tränat de små kvigorna att kliva över utgösslingsskrapan (det måste övas på så att det inte händer en olycka), så skulle jag bara se till mina får. När jag häller upp höbalen i foderhäcken hör jag ett bekant bräkande som bara kan komma från ett väldigt färskt lamm. Det var rättare sagt 4 stycken små knattar i vindskyddet. Alla som har sett små nyfödda lamm har känt den där lyckan, när de stapplade tar sig upp på darriga ben och med en liten propeller till svansstump letar efter tackans spenar. Jag har kanske sett en tacka lamma hundratals gånger under de 26 år jag levt med får, men jag blir lika fascinerad varje gång jag ser dom små krakarna ställa sig upp efter bara några minuter. Det kändes som det var vår idag med små lamm och 6 plusgrader strålande solsken.
Mellanlandar i Duvedalen för att bli bortskämd av Kätty. Det är hundar överallt, det lilla huset är som en flaska sockerdricka. Lugnt och stilla tills man skakar flaskan och alla hundar vill ut samtidigt. Utanför jagar de varandra, hundarna alltså inte Martina och Kätty. Själv sitter jag kvar inne i värmen och lyssnar på bubblet utanför. Det ligger visst lite snö på backen tillräckligt för att skvallra om att det är kanske vinter ändå. Minus 2°, andedräktsrök och frusen gräsmatta. I morgon åker jag och M vidare mot Åmål. Det bjuds till fest och trevligheter då en gammal vän till mig gifter sig. Hela skaramongoshögen kommer och lyfter garanterat taket på stället. Det kommer bli otroligt trevligt att träffa högen igen. Jag gillar bröllop, kanske ännu mer nu när det planeras för vårt eget. Vad vet jag, det kanske går att sno några idéer.