Vi börjar bli varma i kläderna som bönder, en tillvaro som trotts allt är rena rama drömmen. Sakta men säkert så växer ett staket fram runt innergården. Vilket kommer kännas tryggt när Adam börjar springa ifrån sina föräldrar på allvar. Lamningen är så gott som klar, Martina har mer eller mindre bott där ute i fårhagen med nappflaskor och öronmärken fulla fickorna samtidigt som hon med vänsterhanden vaggar lille Arthur som tacksamt nöjer sig med att ligga och softa i vagnen. Vågar inte tänkta på hur jobbigt det skulle vara om han inte trivdes med något. Det verkar som om han gillar mjölkmaskinsljudet bäst för han sover genom nästan varje kvällspass. Skulle det vara så att Adam av en händelse inte syns till så behöver vi bara gå runt knuten för att hitta honom vid traktorn alternativt vid 4hjulingen som han precis har återupptäckt. Men det är helt klart traktorn som står högst i kurs.
Men ett staket runt innergården kommer bara bli skönt.
Som vanligt när det är vår och fint väder så hittar man inte bonden hemma på gården utan i traktorn. Vi har äntligen fått hjälp med att plöja de bitar som skall sås i år, tiden räcker inte till för oss trotts att vi lappar allt vad vi kan. Hur gör alla ni med fritid för att få tiden att gå? 😉
På luncherna under veckorna brukar jag passa på att sköta det administrativa med gården om jag inte måste iväg på kundmöte dvs. I mellan samtal om minnen och programvaror till serverar så kan det slinka in ett annat om tex att flytta en fodersilo eller beställa något vi behöver.
Nya kunder som jag träffar i mitt andra arbete brukar titta förvånat när jag svarar i telefonen och pratat fårklippning eller traktorkörning, men efter en välbehövlig förklaring tycker de allra flesta att det är superspännande att vi har vågat satsa på en utrotningshotad livsstil. Det dar oftast igång en diskussion om svensk mat och sned konsumtion, vilket låter fantastiskt att allt fler verkar fatta grejen med att handla svenskt.
Snart har jag väntat klart på programvaruuppdateringen och passar på att ringa till en bekant de sista minuterna för att boka ett möte, vi ska förhoppningsvis ha ett gäng får betande på hans mark. Jag har märkt att ju mer det finns inbokat i kalendern dessto mer tid finns det över av någon konstig anledning. Det gäller bara att planera lite, vilket är en konst i sig som jag allt mer behärskar.
Tacksam över att puzzelbitarna börjar lägga sig tillrätta.
Trevlig tisdag på er!
/ Wiktor
Igår var det en varm majkväll då många av oss passade på att vara utomhus och prova på sommarvärmen.
Jag och 2 av hundarna gick till ett arrende som vi har tänkt att ha fåren på, just nu är det svårt att ta dit fåren då en bäver bestämt sig för att flytta in där. Vilka flitiga djur det är, sedan i höstas då jag var där senast har hela området förvandlas till våtmark. Dammarna har gjort att det lilla diket nu mer är en mindre å med många trädstammar undervatten.
Jag följde vattnet uppströms, trots att jag och hundarna gick fram som en flock elefanter måste vi ha överraskat bävern då den bara ett par meter ifrån oss dök med ett jätteplask.
Det är så där så man kan ta på våren nu, snöhögarna krymper för var dag som går. Allt fler fåglar hörs bland trädkronorna och på gården pratar vi om kosläppet.
I takt med att dropparna från taket ökar farten stiger mitt hopp om att våren äntligen är på väg. Den här som så många andra har en fullklottrad kalender med inbokade möten och lovade besök.
Trots allt så är det ändå med ett pirrande hopp våren för med sig. Det kalla, blöta drar sig undan för att ge plats åt de varma färgglada. Men hur mycket det än droppar från taken så kommer inte den riktiga vårkänslan för ens det gälla läten från lammen i fårhagen hörs.
Dessa små ullbollar går inte annat än att älska. Jag har så länge jag minns suttit varje vår och tittat på de små lammen.
När jag håller i ett litet lamm i min famn först då är det vår på riktigt!
Först då är det närmare sommaren än vintern, först då är det möjligt med att det trots allt kommer en sommar det är först då som jag tinar upp och ruskar av mig den mörka vintern för att ta tag i vårens alla sysslor. Denna har med sig fler än vanligt då vi inom kort drar igång med att renovera vårt framtida hem… Spännande!
Fredag, kontor efter kontor ekar tomma då de ”vanliga” arbetarna flexar ut och går hem. Själv sitter jag och läser ko-bloggar, beställer delar till min dator där hemma och drömmer mig bort till helgen. Vi ska ha en sån där ta hand om varandra helg. Ska se om vi kommer iväg en sväng till Sundsvall för att handla lite julklappar, fika och skrota runt så som man gör när man rör sig i en stad.
Hur det än ser ut på andra sidan fönsterrutan och hur många tomtar det än står i alla skyltfönster så är snart våren här, och med allt vad den innebär. För oss kommer det vara en tid av renovera allt från golv till väggar, flytta, planera och drömma. Ska bli så spännande att se hur det blir när det blir färdigt!
Ha en trevlig helg och kör försiktigt på alla moddiga vägar!!
♥ Wiktor
Så här ska det se ut när man ska spendera ett par timmar i fårhagen, tvär är det inte lika vackert väder här i hudiksvall som det var hos Adam på andra sidan Ålands hav där bilden är tagen.
Men visst ser det mysigt ut?!
Det hör ju lantlivet till att både bli solbränd och dyngsur. Idag väntas det senare, men enligt svensk lag så ska alla småttingar bära öronmärke. Två stora plastmärken som till en början får öronen att hänga.
Visst tar det emot att trycka dit märkena i de små mjuka öronen men man måste ju följa lagen. Hur kommer det sig att det är ok enligt lag att sätta fast ett främmande föremål i örat på djuret, men inte att märka fåren med ett jack. Då det efter att det läkt inte har några mer bekymmer av det.
Nu när de snart är märkta med öronlappar kommer en del slita sönder sina öron under sin livstid då de fastnat i märket någon stans.
Som fårklippare såg jag hundratals djur med delade öron. Ska vi inte fråga oss då om det är dags att ändra på reglerna för våra djurs bästa?
Percingdags! Så länge slipsnissarna inte ändrat på lagen så måste vi som djurägare märka våra djur på det här sättet.
Trevlig helg på er.
Nu börjar det bräka från små ulliga vita vingliga lamm i fårhuset. I förrgår så kom det här lilla livet, mitt i aprilrusket. Men hon verkar ha klarat sig fint och har en mamma som tar hand om henne. Nu får alla tackor extra tillskott och de allra yngsta lammen får gå men sina mammor de första dagarna i en liten box. Så tackan slipper tävla med de andra om maten. En mjukstart i livet helt enkelt. Nu kommer dom allihopa det brukar vara så, inom ett par veckor har de flesta tackor lammat klart. Har ni vägarna förbi Rogsta så varmt välkommen. Vårkänslor blandat med stora leenden är omöjligt att hålla tillbaka när man håller i en sån här liten.
Det kommer snart börja hända saker här på bloggen. Ny design samt fler och mer aktuella bilder utlovas. Jag och Martina har haft fullt upp med att planera vårt kommande bröllop och allt vad det innebär. Därav har bloggen kommit i kläm.
Men kan för tillfället avslöja följande:
Det väntas tillökning! Våra små tackor har nu gått med Bruno under vintern, han har nu fått flytta till ett tillfälligt boende och får samsas med kvigorna i sommar. Våra flickor har visat sig dräktiga allihop och nu återstår en spännande väntan på att lammningen ska börja.
/Wiktor
Tåget är fräscht och åker i rasande fart med blänkande detaljer och snyggt klädd personal. Jag sitter i en bekant doft som jag närmast kan identifiera som gamla blöjor med det gör inte det minsta för jag är äntligen på väg ner till Martina för att fira påsken där. Ja självklart ska vi passa på att raka av pälsen på några ulliga varelser, sånt brukar vi ju roa oss med 😉
Men sen hoppas jag mest på att bara få ta det lugnt och planera bröllopet. För det finns en hel del som ska göras, för att nämna bara en sak BORDSPLACERINGEN! Asså det är ju en hel vetenskap. Vem kan inte sitta med vem och vart skulle den trivas bäst?.
– Men jag vill ju kunna prata med honom, men då kan ju inte hon sitta där… Ja ni fattar, egentligen tycker jag det borde finnas en 200hp kurs i hur man placerar sina gäster för lätt är det då inte!
Det är gamla blöjor jag är nu säker då upptäkten om att jag siter intill tågets toalett. Aya det kanske var en upplysning för mycket, men nu har ni läst den.
Ny friserad och på väldigt bra humör känner jag långt ner i knäna att det här kommer bli en kalas trevlig helg. Det börjar se ut som om det är vår på riktigt nu, jag såg till och med att det kommit upp blåsippor. Spännande det där med att jag är lika uppspelt varje år. Jag vet ju ändå att våren kommer, sommaren med och till och med vintern. Men det är inte för ens jag ser istapparna droppa bort och snötäcket krypa allt längre in i skogen som jag blir så där skvättig i benen som kalvar på grönbete för första gången.
Snart dags för mig att skvätta av tåget. /kram på er
