T som i TröttTråkTtordag. Jag kan knappt hålla mina tunga ögonlock ovanför mina pupiller. En ständig kamp kämpas vid den här tiden varje dag. Det kan inte hjälpas, allt stress och spring tar ut sin rätt när det är dags att sätta sig ned och göra de dagliga pysslet. Jag pausar mitt i en mening, måste bara stänga ögonen ett par sekunder. Vaknar med ett ryck då handen trycker ned tillräckligt många tangenter för att datorn sak skrika högljutt. Det här med att ersätta sömn med koffein håller inte längre det känner jag. Ändå är det så trevligt att hämta sig en kopp, eller två, eller fyra har det nog blivit hittills om jag erkänner ordentligt. Det mår väl varken jag eller mitt hjärta särskilt bra av. Måste skära ner lovar jag mig själv som den koffein knarkare jag är och funderar i samma mening om jag kanske ska knalla till macken och köpa mig en redbull. Nja låter bli, för stunden i alla fall, om det händer senare vågar jag inte lämna några garanter för.
Det slår mig vad otroligt svårt jag skulle ha det att lägga av med ett allvarligare beroende. Inte för att jag sitter här och funtar på att börja punda men insikten skrämmer mig faktiskt. Jag är sjukt envis ni som känner mig vet vilken tvär en jag kan vara ibland. Men bara när det gäller mina egna prestationer inte tillkortakommanden. hänger ni med på vad jag menar? Asså jag kan stå och nöta får i veckor 10 timmar om dagen utan att tappa humöret men när det gäller något som att sluta med godis/kaffe… Så håller jag ut i ca en kvart. Pundar gener? Mycket möjligt.
Jag tror även att min trötta uppenbarelse har att göra med att jag tidigare till mestadels haft fysiska arbeten. Nu när jag sitter och skrynklar näsa vid ett skrivbord är det ju inte så konstigt att jag nickar till. Kroppen har inte anpassat sig till det än. Lösningen sitter i hederlig motion, nu när jag inte får den på köpet i arbetet krävs det mer av mig. Insikten får mig att sucka högt, men där man grävt får man skita så att säga!
I jättefönstret framför mig sträcker E4an ut sig som en lång svart orm norrut tills den tar slut i vad jag tror är världens ände. Planerar att hoppa av innan vi faller över kanten. Känns en aning riskabelt i den här farten dock, busschaffisen verkar tro att det är en tävling mot alla små bilar och blåser på i fullfräs för att komma om så många som möjligt.
Med hjärnan full av rosa fluff och magen full av Max sväller jag nöjt i väntan på att antalet kvarvarande km ska minska till noll.
Kan ana en ljusare framtid på jobbfronten efter idag. Har ihärdigt övat mig på att svara avslappnat på anställningsintervjuer utan att flacka med blicken eller rapa ohämmat. Tro det eller ej men jag kan faktiskt föra mig bland folk. Muttrar lite över att jag inte längre äger ett par lurar till fruktluren och får istället socialisera mig med mina medresenärer *pust*
Fika paus i solskenet. Trevligt värre.
Ögonen svider efter motorsågens avgaser. Jag har stått lutad framåt över den och fått avgaserna i ansiktet medan jag kapat en hel massa rotvältor. En present som Dagmar lämnade efter sig till alla landets skogsägare.
Det är få gånger jag känner mig så nöjd som när jag kommer hem sent på eftermiddagen helt slut i kroppen efter en heldags kroppsarbete. I varenda cell talar om för mig att jag nog jobbat färdigt för idag.
Nu sitter jag hemma vid datorn och är så där mystrött, huvudet orkar vara vaken några timmar till men kroppen vill helst bara sitta och finnas inte så mycket mer. Jag borde egentligen plugga lite men känner att koncentrationen ligger någonstans vid fotknölarna så det får bli en film och en kopp kölsvart káffe kokat i panna såklart.
För ett år sedan vaknade jag till denna syn utanför fönstret. I år har vi varit mer svältfödd på allt som heter snö. Men det biter lite mer i mina kinder medan de ändrar färg nu när jag återigen är upp i Hälsingland och gör allt för att banka in lite info i skallen på mig i hopp om att något ska fastna. Hela dagen har varit en enda simmig sörja då jag i min enfald trodde att tentan skulle ägarum i morse. Så min nattliga sista ansträngning att försöka skrapa ihop lite mer info om ACL tabeller, Frame Relay och hur var det nu? Var det PAP eller CHAP som hade krypterat autentisering?
Mm just det, allt flyter ihop. Du tycker kanske att sitta uppe hela natten inför en tenta och mosa mosa in i skallen inte fungerar. Ska inte säga att det funkar skit bra men för mig är det enda som gäller upprepning, på upprepning. Det där med att läsa mig till kunskap är inte min starkaste sida, jag är lite mer av en testa och kolla om det fungerar kille.
Jag får prova att lägga det jag ska lära mig under kudden så kanske det kommer till mig i drömmarna och jag vaknar som värsta fullfjädrade nätverksfantasten.
Håller tummarna!