Det är varmt och bara det tappraste är uppe i snorottan med cykelhjälmar och kortbyxor. Fast beslutsamma att vara lite mer hurtig än vanligt så gör de samma sak som jag, pustar och grymtar sig upp för alla de branta backarna. Inte förens nu har jag förstått hur backigt det är i Stockholm. Det är ju massa broar tunnlar som går över och under varann i en enda spagettiröra. Överallt är det alltid något som man håller på att bygga, vägar, fula hus, små lekplatser och så gräver man gropar med stora maskiner. Jag glider in på jobbet med morgon solen fortfarande värmande i nacken och i tid dessutom, en hel kvart. Kontoret hade ekat om det inte var för den mörkblå heltäckningsmatta som ligger på golvet. Det underlättar för folk att smyga sig på, läskigt… Har flera gånger fångat upp hjärtat då det hoppat ur bröstet på mig då någon knackat mig på axeln när jag sitter med djupa veck i pannan grunnande på något kryptiskt mail eller liknande. När jag tittar ut igenom fönstret skrattar sommarvärmen mig i rakt i ansiktet och jag känner mig ens som Sprint – Öskars Hugo. Fast i en enorm bur med glas väggar bara för att reta mig. Sörplar vidare på mitt kaffe och drömmer mig tillbaka till mina två underbara semesterveckor. Då det inte fans felmeddelande och låsta konton, trasig datorer eller borttappade filer. Tar nog en omväg hem bara för att få andas lite grann…
Tar mina skor och ställer dom utanför dörren, farligt ställe att ha skor på. Rätt var det är stoppar jag fötterna i dom och då är det omöjligt att gissa vart jag hamnar. Kanske går jag tills magen knorrar som lurar in mig på något mysigt mat äventyr. Eller så har skorna bråttom och sparkar allt vad de kan min bräda snabbare och snabbare tills vinden tårar mina ögon. Här om veckan hade mina skor fått för sig att promenera på jakt efter parker. Stockholm har (och det här är svårt att erkänna för en bondpojk som jag), väldigt fina parker. Träd som jag pinsamt nog inte vet vad de heter hade slagit ut i blom, hela parken var full av nyklippt gräs och sommar känslor. Just såna här stunder kan man uppleva bara man ser till att låta skorna får bestämma lite, kanske tar de mig till ett mysigt litet fik på söder, en regnig busshållplats utan buss, ilskna alkisar utanför bolaget, eller till mitt livs största äventyr det kan man aldrig veta. Men sitter man som det är så lätt att göra bara framför TV-apparaten och väntar på att något ska hända får man nog vänta alldeles för länge i onödan. En gammal gamer som jag har spenderat tusentals timmar framför datorn (vilket i och för sig senare blivit min utbildning). Har nu tröttnat på att sitta och vänta på att något ska hända, så jag tar och kör ner mina strumpbeklädda fötter ner i äventyret och går ut igenom dörren… Ska du med? ==>