Sent igår kväll så gör jag ett besök till en grupp tackor vi har på ett arrende i grannbyn, jag möts av en tom hage näst intill orörd.
Det har regnat i snart två dagar, jag känner hur mina mjukisbrallor bli allt tyngre av vattnet de drar åt sig. Provar att ropa lite, intalar mig själv att de inte går så långt nu när det är så mycket mat i markerna runt omkring. I nästa tanke fastnar jag på om de nu är utanför hagen, kanske blev de skrämda, hur långt kan de då hunnit?
Tar upp mobilen och ringer Martina, berättar vad som hänt och ber henne att ta med telefonen till sängen ifall jag skulle hitta dom och behöver hjälp av Teja. Områden som de troligtvis stannar inom är 60-70 ha. Bestämmer mig för att ringa efter sökhjälp, mamma svarar och vi bestämmer träff i mitten utav området.
I den blöta marken har växterna obegränsat med näring och når mig upp till bröstet. Jag är mer blöt än torr och vadar igenom den nu mer sjö som bävern skapat trott våra försök att hålla den borta. Lovar mig själv att försöka ta den till hösten.
Väl inne i mitten så pratar vi om hur och vart de kan tänkas ha gått, inte är det lättare av att de regnat kraftigt under dagen därav syns inga spår till, gräset ligger regnslaget ner i stora områden och jag luras gång på gång i tron om att de gått där.
Vi bestämmer oss för att gå till en utav bilarna och köra vägen runt för att se om de kan synas i de öppnare skogspartierna från bilen. Nu börjar dimman lägga sig allt tätare och hoppet om att få se dom ikväll är på väg bort.
Väl runt så stannar vi i en kraftledningsgata och jag bestämmer mig för att följa den tillbaka till hagen där de gick tidigare. Framme vid hagen hittar jag stället där de tog sig igenom, men i den här dimman går det inte att leta några djur.
Beslutet om att leta vidare nästa dag fattas snabbt.
Har fått lov att fara tidigare från jobbet idag och ska så snart jag kan ge mig ut för att söka rätt på dom. Har du inget att göra i eftermiddag så är det bara att ringa någon utav oss och hjälpa till och leta.
Forts.följer…