Vi börjar bli varma i kläderna som bönder, en tillvaro som trotts allt är rena rama drömmen. Sakta men säkert så växer ett staket fram runt innergården. Vilket kommer kännas tryggt när Adam börjar springa ifrån sina föräldrar på allvar. Lamningen är så gott som klar, Martina har mer eller mindre bott där ute i fårhagen med nappflaskor och öronmärken fulla fickorna samtidigt som hon med vänsterhanden vaggar lille Arthur som tacksamt nöjer sig med att ligga och softa i vagnen. Vågar inte tänkta på hur jobbigt det skulle vara om han inte trivdes med något. Det verkar som om han gillar mjölkmaskinsljudet bäst för han sover genom nästan varje kvällspass. Skulle det vara så att Adam av en händelse inte syns till så behöver vi bara gå runt knuten för att hitta honom vid traktorn alternativt vid 4hjulingen som han precis har återupptäckt. Men det är helt klart traktorn som står högst i kurs.
Men ett staket runt innergården kommer bara bli skönt.
Som vanligt när det är vår och fint väder så hittar man inte bonden hemma på gården utan i traktorn. Vi har äntligen fått hjälp med att plöja de bitar som skall sås i år, tiden räcker inte till för oss trotts att vi lappar allt vad vi kan. Hur gör alla ni med fritid för att få tiden att gå? 😉
På luncherna under veckorna brukar jag passa på att sköta det administrativa med gården om jag inte måste iväg på kundmöte dvs. I mellan samtal om minnen och programvaror till serverar så kan det slinka in ett annat om tex att flytta en fodersilo eller beställa något vi behöver.
Nya kunder som jag träffar i mitt andra arbete brukar titta förvånat när jag svarar i telefonen och pratat fårklippning eller traktorkörning, men efter en välbehövlig förklaring tycker de allra flesta att det är superspännande att vi har vågat satsa på en utrotningshotad livsstil. Det dar oftast igång en diskussion om svensk mat och sned konsumtion, vilket låter fantastiskt att allt fler verkar fatta grejen med att handla svenskt.
Snart har jag väntat klart på programvaruuppdateringen och passar på att ringa till en bekant de sista minuterna för att boka ett möte, vi ska förhoppningsvis ha ett gäng får betande på hans mark. Jag har märkt att ju mer det finns inbokat i kalendern dessto mer tid finns det över av någon konstig anledning. Det gäller bara att planera lite, vilket är en konst i sig som jag allt mer behärskar.
Tacksam över att puzzelbitarna börjar lägga sig tillrätta.
Trevlig tisdag på er!
/ Wiktor
Men en hetvattentvätt så far smutsen bort och lämnar en ovan ren yta efter sig.
Vi har tvättat, flyttat saker, och pysslat i ”fäxe” i helgen för att det ska bli rent och fräscht inför hösten.
Snygg lagård snygg fru 😉
Vidare visade det sig att ena dörren på traktorn blåst söder och endast en hög med glas vittnade om att den en gång suttit en dörr där. Tråkigt men det är sånt som händer.
När Martina tog paus i allt tvättande och gick ut med hundarna hittade hon en höna vi trott varit uppäten. Hon låg i det höga gräset med 7st nykläckta kycklingar! Alltid roligt med smått.
Fika paus i solskenet. Trevligt värre.
Ögonen svider efter motorsågens avgaser. Jag har stått lutad framåt över den och fått avgaserna i ansiktet medan jag kapat en hel massa rotvältor. En present som Dagmar lämnade efter sig till alla landets skogsägare.
Det är få gånger jag känner mig så nöjd som när jag kommer hem sent på eftermiddagen helt slut i kroppen efter en heldags kroppsarbete. I varenda cell talar om för mig att jag nog jobbat färdigt för idag.
Nu sitter jag hemma vid datorn och är så där mystrött, huvudet orkar vara vaken några timmar till men kroppen vill helst bara sitta och finnas inte så mycket mer. Jag borde egentligen plugga lite men känner att koncentrationen ligger någonstans vid fotknölarna så det får bli en film och en kopp kölsvart káffe kokat i panna såklart.
Jag och mor var ute hos kvigkalvarna för att borsta små krakarna rena från smuts. Två små stackare var så pass kalla att vi flyttade in dom i stora laggårn där kossorna håller dom varma. När vi var klara och tränat de små kvigorna att kliva över utgösslingsskrapan (det måste övas på så att det inte händer en olycka), så skulle jag bara se till mina får. När jag häller upp höbalen i foderhäcken hör jag ett bekant bräkande som bara kan komma från ett väldigt färskt lamm. Det var rättare sagt 4 stycken små knattar i vindskyddet. Alla som har sett små nyfödda lamm har känt den där lyckan, när de stapplade tar sig upp på darriga ben och med en liten propeller till svansstump letar efter tackans spenar. Jag har kanske sett en tacka lamma hundratals gånger under de 26 år jag levt med får, men jag blir lika fascinerad varje gång jag ser dom små krakarna ställa sig upp efter bara några minuter. Det kändes som det var vår idag med små lamm och 6 plusgrader strålande solsken.