Ljudet av TV:n håller mig sällskap i väntan på att Martina ska komma hem. Hon passar på att rida lite extra nu när jag är hemma och kan vara med lillen. Dock har denna dag full av bus tagit ut sin rätt, trött ligger han och trynar i soffan väl uppallad med både filt och kudde. Det är lite utav ett projekt att lämna den lille gossen på en plats nu när han har blivit mer och mer rörlig. Vi har dammat av en gammal gåstol och den har tagits emot med stor glädje. Han har nog sparkat sig över golvet så många gånger att det snart är en stig nednött i plastmattan.
Jag hör en ljudlig fjärt från soffan och ett gällt ljud som betyder ungefär ”Kom och hämta mig snarast och ro hit med någon mumsig leksak som jag kan dregla på”. Sagt och gjort, plockar jag upp den lille gossen och sätter honom på golvet i en hög med en massa mumsiga leksaker. En nöjd tystnad infinner sig i rummet som bara bryts av ett par jollrande och ett och annat stön. Det är jobbigt att sitta när den kunskapen är lika färsk som filen i kylen. Det är en tacksam tid nu när han kan underhålla sig själv en så pass lång stund att man hinner kila iväg på toan utan att panik utbryter.
Bästa platsen att somna på förutom famnen är i vagnen när den står intill mjölkrummet. Jag antar att det är det rytmiska ljuden som han gillar. Det kanske inte är någon jätte skräll att flertalet av gossens leksaker är kossor i alla sorts former. Mjuka, hårda, vissa skramlar, andra piper något Swischa inte är super förtjust i. Men lekfilten duger fint den passar hon på att mysa på medan lillen sover.
Tåget är fräscht och åker i rasande fart med blänkande detaljer och snyggt klädd personal. Jag sitter i en bekant doft som jag närmast kan identifiera som gamla blöjor med det gör inte det minsta för jag är äntligen på väg ner till Martina för att fira påsken där. Ja självklart ska vi passa på att raka av pälsen på några ulliga varelser, sånt brukar vi ju roa oss med 😉
Men sen hoppas jag mest på att bara få ta det lugnt och planera bröllopet. För det finns en hel del som ska göras, för att nämna bara en sak BORDSPLACERINGEN! Asså det är ju en hel vetenskap. Vem kan inte sitta med vem och vart skulle den trivas bäst?.
– Men jag vill ju kunna prata med honom, men då kan ju inte hon sitta där… Ja ni fattar, egentligen tycker jag det borde finnas en 200hp kurs i hur man placerar sina gäster för lätt är det då inte!
Det är gamla blöjor jag är nu säker då upptäkten om att jag siter intill tågets toalett. Aya det kanske var en upplysning för mycket, men nu har ni läst den.
Ny friserad och på väldigt bra humör känner jag långt ner i knäna att det här kommer bli en kalas trevlig helg. Det börjar se ut som om det är vår på riktigt nu, jag såg till och med att det kommit upp blåsippor. Spännande det där med att jag är lika uppspelt varje år. Jag vet ju ändå att våren kommer, sommaren med och till och med vintern. Men det är inte för ens jag ser istapparna droppa bort och snötäcket krypa allt längre in i skogen som jag blir så där skvättig i benen som kalvar på grönbete för första gången.
Snart dags för mig att skvätta av tåget. /kram på er
Med blöta, fuktiga fötter som skiftar i blått och en hjärna som rättvisast skulle kunna jämföras med svampbob åker jag söderöver mot mitt livs stora kärlek. Det är en hel del pyssel att få ihop det när man bor på tok för långt ifrån varandra. När ja tänker efter har jag nog spenderat veckor på rälsen. Blir avbruten i mitt luddiga mummel av en medelålders man som hävdar att han ska ha en flaska vin till det tredje benet. – Vissa är trebent, de som är stor i truten i alla fall. – Så i morgon har du då bara ett halvt ben? Svarar tågvärdinnan skrattande på andra sidan kassan. Det var ju inte ett bra skämt, inte på långa vägar. Men med ens blir mannen på ännu bättre humör och stämmer in i värdinnans kristall klingande skratt. Leende smittar av sig på alla i restaurangvagnen även på mig fastnar ett trivsamt flin. Tänk vilken skillnad det gjorde att mannen bullrade stämde in i hennes skratt istället för att surt snörpa av och gå där ifrån. En av livets alla meningar. Skratta så mycket det bara går, högt och åt allt som bjuder in till skratt. Om en vän kommer med en ”rolig” historia med halvt misslyckad poäng så släpp skratthästarna lös så kommer hjärnan fylla i med resten. Min syster är kalas bra på det där skrattet, det som smittar. När hon väl börjar brukar det ta ett bra tag innan alla i rummet kan andas igen.
Jag har med ens glömt mina tragiskt kalla fötter och att jag säkert inom kort är både snorig och ynklig, istället flinar jag på där i den röda skinnsoffan glad över att ha blivit smittad. Prosit!
Avrundar med en favorit Tweet: Hörde en sjukt rolig story idag om en korpulent far som skulle klä ut sig till hulken.
På barnkalaset trodde barnen att det var Shrek!
Sover middag
Timmarna har flutit iväg snabbare än de brukar. Jag har så lätt att grymta åt de mörka timmarna vintertid. ”Vart är solen finns den ens” Eller ”Mm titta det är redan mörkt ute”. Vinter eller ej djuren är ändå hungriga sommar som vinter, snöstorm som ljumma juninätter. Men det är väl lite det som är charmen med att bo på landet, man lever i årstiderna och inte på sidan om innanför ett varmt fönster. Kalvarna har det bra ser det ut som det är bara en av hästarna som vars fång har förvärrats. Veterinären var här i dag och hjälpte syster att undersöka hur illa det var med hästkraken. Några dagars vila samt inflammationsdämpade kanske får hästen att bättra sig. Det är inte ett lätt beslut men om hästen lider finns det kanske ingen utväg än att ta bort henne.
Som gammal tradition är det idag som julen dansas ut, på Nils-Lars är det hembakad pizza i ”salen” som gäller. Gissar på att det var 20:e gången eller något sånt i år. Nu sitter rester av de elva som åt kvar runt det stora bordet i salen och spelar Majong. Det hörs långväg då det pongas och kongas högt under protest från de andra deltagarna. Själv har jag dragit mig till baka till enskildheten eller jag så mycket enskilt det går att få i ett hus med 11 personer i, för att få pusta lite.
Mellanlandar i Duvedalen för att bli bortskämd av Kätty. Det är hundar överallt, det lilla huset är som en flaska sockerdricka. Lugnt och stilla tills man skakar flaskan och alla hundar vill ut samtidigt. Utanför jagar de varandra, hundarna alltså inte Martina och Kätty. Själv sitter jag kvar inne i värmen och lyssnar på bubblet utanför. Det ligger visst lite snö på backen tillräckligt för att skvallra om att det är kanske vinter ändå. Minus 2°, andedräktsrök och frusen gräsmatta. I morgon åker jag och M vidare mot Åmål. Det bjuds till fest och trevligheter då en gammal vän till mig gifter sig. Hela skaramongoshögen kommer och lyfter garanterat taket på stället. Det kommer bli otroligt trevligt att träffa högen igen. Jag gillar bröllop, kanske ännu mer nu när det planeras för vårt eget. Vad vet jag, det kanske går att sno några idéer.
Första dagen på 2012, året då jag gifter mig med min älskade Martina. Bröllopsplaneringen är i full gång. Vi sitter och plitar ner adresser till våra nära och kära. En hel hög med kort blir det. För er som suttit i samma sits som oss och listat upp vilka av era vänner som ska närvara på den stora dagen känner säkert igen er i den obehagskänsla som kommer av att behöva sålla bland sina vänner. Jag är en sådan person som hellre äter skorpor med mina vänner än oxfilé ensam. Jag är dessutom välsignad med en jätte släkt, de fyller duktigt ut antalet i högen.
Martina skriver på kuverten och jag stoppar i korten, en trevlig arbetsfördelning då min handstil inte duger att läsa ifrån. Allt sånt här pyssel tar en massa tid med det är väldigt mysigt att sitta där och pyssla ihop. Vad det gäller resten av planeringen så har vi lyckats hitta ett par till bitar till pusslet. Lokal till festen, musiken i kyrkan samt glas till välkomstdrinken. Ett stort pussel blir det, men vi har ju hela våren på oss att pussla färdigt.
Dan före doppardan, imorgon är det dagen alla knattar väntar på. Granen är pyntad och klapparna är inslagna. Sitter i soffan och familjemyser, softar och bara sysslar med sånt man ska denna dag. Ska ni ut på vägarna ta det väldigt försiktigt det är snorhalt!!
Kram på er och God Jul!!!
Rep i Malmö i helgen, kvällen avslutades med en väldigt trevlig spelkväll hemma hos Tellin aka Hati som han kallas i bandet. Pratkvarnarna var det första spelet följt av ett ev de roligaste spelen jag spelat; Kackerlackenpoker stavas som det låter tydligen från Finland. Det gick ut på att man skulle skicka kort och hävda att det var ett småkryp. Tex kackerlacka hur vida det var sanning eller inte var upp till mottagaren som hade valet att syna eller skicka vidare.
Många skratt och en del fnysningar men på det storahela en väldigt lyckad kväll kram på er.
Nått ”Fuffens” måste dessa killar ha för sig, har ingen annan förklaring till att man skriver sån här fantastisk musik. Åkte tåg i tisdags och fann Fuffens i mina lurar. Klasbra åkatågmusik tänkte jag och lät mig svepas med ut över det virvlande Sverige på andra sidan glasrutan. Nu har de bara ett fåtal låtar ute för allmänhetens öron än så länge men som de svänger hoppas jag att det inte dröjer länge innan vi kan höra hela skivan. Hur de låter låter jag dig ta reda på om du nu ännu inte hört dom, kanske får du lust att promenera lite bland gula löv, sitta ner och dricka varmt mysigt te eller så får du så pass mycket dans i benen att det bara måste få ta dig med på en sväng om runt köksgolvet. Så släng mjukisbrallorna, bjud upp grannen till dans, kyss en tjej, krama mamma lyssna och njut mina vänner. Fuffens är här för att stanna hoppas jag!
De finns bla. att lyssnas här: Fuffens – Singla ner
Eller kolla in denna video.. Kram på er!!
Funtar på att krypa ner i en biostol och bara låta mig svepas iväg av någon halvlarvig film med bara popcron som sällskap. Låter kanske tragiskt i dina öron men jag har inga problem med att gå på bio ensam. Det som kan vara lite jobbigt är om jag av en händelse ser en dålig film och slocknar så är det ingen som väcker mig. Jag får helt enkelt lägga min tilltro till maskinsten att jag får en liten puff ifall jag somnar. Skulle det vara så att jag slårihjäl ett par timmar och samtidigt trivs med det är det ju bara fint. Kan hända att jag tar mig en promenad, en sån där som kan sluta vart som helst. En promenad i tankarnas fart, kanske med musik i öronen det har jag inte bestämt mig för än. När mina fötter slutat att gå sitter jag kanske vid ett bord på ett café och tittar på de människor som går förbi…