Jag ser den först i ögonvrån, snabbt knappt märkbart. ”Visst var det?… Jo det måste det ha varit. ” tänker jag och lyssnar efter något ljud som skulle kunna avslöja vart den är någon stans. Det hörs ett litet prassel, snabbare än Fantomen kastar jag mig ner och fångar lyckan med bara händerna. Länge har jag varit utan lyckan men nu när jag äntligen fångat den, släpper jag aldrig taget. Håller hårt men ändå inte krampaktigt, med ett stort leende utkletat i hela ansiktet smittar jag. Lyckan jag fångat räcker åt alla, ju fler som jag få dela den med ju större blir den. Så känner du dig lite nere, eller bara är lite små seg är du varmt välkommen hem till mig så utlovas en stor kram samt fika. Jag lovar att alltid ha ett extra kaffepaket i skåpet, man vet aldrig när det kommer fika sugna passapåumgåsbesökare. Utanför mitt hus ska jag ha en hammock med plats för en till. Det är bara att slå sig ner om du känner kaffetarmen knorra eller bara vill sitta å ljuga en stund. Välkommen!
Natten har nästan helt slukat dagen när jag återvänder från halvdvalan, närmare sömn än så kommer jag inte när jag åker tåg. Delar kupén med människor som är så upptagna med att strunta i varandra att det blir löjligt. Med öronen fulla av pop-proppar som spelar på max tittar de ut igenom fönstret och önskar ingen annat än redan vara framme.
Själv önskar jag inget annat än att vara tillbaka där jag började min resa. Helgen har varit så där underbar att man har kunnat ta på den. Magisk, gnistrande, med inslag av gapskratt och mustigt mörker. Jag står vid kantet till en början, en början på något nytt. Spännande tänker jag och kastar mig ut. Faller inte utan flyger, högre och högre tills allt annat verkar så smått, vackert här uppe. Det känns som om jag snart spricker, full av allt möjligt, lycklig… Spänd över vad som kommer att visa sig i framtiden. Har ju ingen aning om hur den kommer se ut men jag ser fram emot den. Myser i nuet, ler åt igår drömmer om morgondagen. Ni vet hur det känns när man får sockerdricka i foten, så känns det i hela själen. Bubblar och pyser, fnittrar och myser. Det är ett gladare jag som återvänder till Stockholm för att återigen fajtas med IT problem. Denna gång utrustad med ett stort leende och ett allt ordnar sig. Har i helgen samlat på mig fler ”kodak moment”. Spar dom på en säker plats där jag kan minnas dom i hemlighet. Drömma mig tillbaka och för en kort sekund återvända, tillbaka till just då. Utanför fönstret blixtrar pendeltågstationer förbi, det närmar sig avstigning. Packar ner mina saker tar ett djupt andetag, tänker på avståndet mellan vagn och plattform när jag stiger av och håller andan, dyker och simmar vidare.