Sommar den mest stressiga tiden för bonden, då allt skall göras samtidigt och ingenting får gå fel. Mitt i allt skall man försöka njuta av den korta sommaren och träffa de som kommer långväga ifrån för att spendera lite tid i sina hemtrakter innan hösten och alla måsten drar dem tillbaka till storstan.
Vedhögen sträcker sig fortfarande upp till taknocken och hånler varje gång jag går förbi. Fåren tog sig en sväng utanför stängslet i gårkväll och mumsade till min förskräckelse i sig grannens trädgårdsland med rabarber, lök och allt.
Skamset knackar jag på dörren bara för att finna den låst och bilen var borta, jaja jag får försöka igen i eftermiddag. Slåttern går däremot bättre, vi är snart klar med 1a skörden, något sent men det var ju så kallt i början av sommaren där av tog gräset inte fart att växa för ens nu.
Det ska bli skönt när allt är klart och det går att ta tag i resten som har fått vänta på sin tur.
Stängslet på sommarbetet skall göras klart så snart vi får några dagar över, även det skall bli skönt nästa år när det bara är att röja gräset under tråden innan vi släpper ut fåren på betet.
Tillfredsställande nog så syns de små framsteg som görs varje dag, småsaker men det är de som ger mig ny energi varje morgon. Snart snart blir det ordning tänker jag och ser mig över axeln efter nästa projekt som bör göras, det finns alltid någon att ta tag i frågan är bara när inte hur.
Arbetslös blir man aldrig på en bondgård.
Har ni vägarna förbi titta in på en kopp kaffe!
Trevlig Sommar!
Ljudet av TV:n håller mig sällskap i väntan på att Martina ska komma hem. Hon passar på att rida lite extra nu när jag är hemma och kan vara med lillen. Dock har denna dag full av bus tagit ut sin rätt, trött ligger han och trynar i soffan väl uppallad med både filt och kudde. Det är lite utav ett projekt att lämna den lille gossen på en plats nu när han har blivit mer och mer rörlig. Vi har dammat av en gammal gåstol och den har tagits emot med stor glädje. Han har nog sparkat sig över golvet så många gånger att det snart är en stig nednött i plastmattan.
Jag hör en ljudlig fjärt från soffan och ett gällt ljud som betyder ungefär ”Kom och hämta mig snarast och ro hit med någon mumsig leksak som jag kan dregla på”. Sagt och gjort, plockar jag upp den lille gossen och sätter honom på golvet i en hög med en massa mumsiga leksaker. En nöjd tystnad infinner sig i rummet som bara bryts av ett par jollrande och ett och annat stön. Det är jobbigt att sitta när den kunskapen är lika färsk som filen i kylen. Det är en tacksam tid nu när han kan underhålla sig själv en så pass lång stund att man hinner kila iväg på toan utan att panik utbryter.
Bästa platsen att somna på förutom famnen är i vagnen när den står intill mjölkrummet. Jag antar att det är det rytmiska ljuden som han gillar. Det kanske inte är någon jätte skräll att flertalet av gossens leksaker är kossor i alla sorts former. Mjuka, hårda, vissa skramlar, andra piper något Swischa inte är super förtjust i. Men lekfilten duger fint den passar hon på att mysa på medan lillen sover.
Livet på landet är alltid omväxlande, gick upp med mat till flasklammen för kvällen och hittade ett som satt fast i stängslet. Insåg då att de inte hade någon mat kvar i hagen så det var bara att ställa sig och göra en ny.
Men nu har de mat för flera dagar och en skogsdunge att söka skydd i för väder och vind.
God natt på er!
Vissa stunder är livet märkbart skört som alldeles nyss då jag kommer in i fårhuset och hittar en liten krabat under tackan kall och livlös. Trodde först hon var död, men när jag lyfter upp henne i famnen kom det ett litet ljud, lågt men ändå ett livstecken. Känner med lillfingret i munnen och möts av en iskall tunga. Bestämde mig för att ta in stackaren i värmen i ett försök att få liv i henne igen. Lyckligtvis fanns det en diabetiker i huset och på så sätt tillgång till druvsocker. När de är så där kalla så kan man inte bara mata med välling de tar inte magen upp. Det viktigaste är att få upp kroppstemperaturen sedan få i den lite energi, då är druvsocker kalas bra. En plastslang förs ned i magsäcken då hon var för svag för att äta själv och på så sätt kunde vi få i henne lite druvsocker blandat med vatten. Alla har ju inte en kuvös hemma som står och samlar damm så ugnen eller en hårtork funkar bra.
Allt medan temperaturen stigen kommer livet tillbaka i den lilla krabaten. Efter en halvtimme var hon så pass pigg att det gick att få i henne lite välling via napp. Först då börjar jag hoppas på att hon kanske klarar sig. Lägger henne i en liten papplåda vid elementet inbäddad i en handduk för att sova lite. Plockar upp henne igen efter ca 30 min och får då hela knät nedkissat. Så nu funkar hon som hon ska igen. Pustar ut och låter hon sova i lådan tills hon vaknar. Är det någon som har ett bra namnförslag? Ett som passar en överlevare.