Syfte:
Jag skickar ut detta utkast i tron om att detta skulle kunna bli något bra. Det gäller bara att vi tillsammans kommer överens om hur vi skall forma detta till den succé det skulle kunna bli. Ju fler vi blir desto starkare är vi när det skall pratas leverans säkerhet.
För att nämna några exempel har jag listat 3 snabba sökningar på Google där liknande idéer har blivit verklighet:
http://www.bondensmatiuppland.se
Jag är övertygad att vi genom enkla medel kan höja vår avkastning på våra djur bara genom att sälja det lokalt till de konsumenter som idag inte hittar oss.
Är du intresserad hör av dig så sammankallar jag till ett första möte för att höra vad ni har för förslag på hur vi kan få Hälsingelammet att hamna på en tallrik i just Hälsingland. Målet är att ha detta under andra halvan av januari månad.
I takt med att dropparna från taket ökar farten stiger mitt hopp om att våren äntligen är på väg. Den här som så många andra har en fullklottrad kalender med inbokade möten och lovade besök.
Trots allt så är det ändå med ett pirrande hopp våren för med sig. Det kalla, blöta drar sig undan för att ge plats åt de varma färgglada. Men hur mycket det än droppar från taken så kommer inte den riktiga vårkänslan för ens det gälla läten från lammen i fårhagen hörs.
Dessa små ullbollar går inte annat än att älska. Jag har så länge jag minns suttit varje vår och tittat på de små lammen.
När jag håller i ett litet lamm i min famn först då är det vår på riktigt!
Först då är det närmare sommaren än vintern, först då är det möjligt med att det trots allt kommer en sommar det är först då som jag tinar upp och ruskar av mig den mörka vintern för att ta tag i vårens alla sysslor. Denna har med sig fler än vanligt då vi inom kort drar igång med att renovera vårt framtida hem… Spännande!
Livet på landet är alltid omväxlande, gick upp med mat till flasklammen för kvällen och hittade ett som satt fast i stängslet. Insåg då att de inte hade någon mat kvar i hagen så det var bara att ställa sig och göra en ny.
Men nu har de mat för flera dagar och en skogsdunge att söka skydd i för väder och vind.
God natt på er!
Så här ska det se ut när man ska spendera ett par timmar i fårhagen, tvär är det inte lika vackert väder här i hudiksvall som det var hos Adam på andra sidan Ålands hav där bilden är tagen.
Men visst ser det mysigt ut?!
Det hör ju lantlivet till att både bli solbränd och dyngsur. Idag väntas det senare, men enligt svensk lag så ska alla småttingar bära öronmärke. Två stora plastmärken som till en början får öronen att hänga.
Visst tar det emot att trycka dit märkena i de små mjuka öronen men man måste ju följa lagen. Hur kommer det sig att det är ok enligt lag att sätta fast ett främmande föremål i örat på djuret, men inte att märka fåren med ett jack. Då det efter att det läkt inte har några mer bekymmer av det.
Nu när de snart är märkta med öronlappar kommer en del slita sönder sina öron under sin livstid då de fastnat i märket någon stans.
Som fårklippare såg jag hundratals djur med delade öron. Ska vi inte fråga oss då om det är dags att ändra på reglerna för våra djurs bästa?
Percingdags! Så länge slipsnissarna inte ändrat på lagen så måste vi som djurägare märka våra djur på det här sättet.
Trevlig helg på er.
Nu börjar det bräka från små ulliga vita vingliga lamm i fårhuset. I förrgår så kom det här lilla livet, mitt i aprilrusket. Men hon verkar ha klarat sig fint och har en mamma som tar hand om henne. Nu får alla tackor extra tillskott och de allra yngsta lammen får gå men sina mammor de första dagarna i en liten box. Så tackan slipper tävla med de andra om maten. En mjukstart i livet helt enkelt. Nu kommer dom allihopa det brukar vara så, inom ett par veckor har de flesta tackor lammat klart. Har ni vägarna förbi Rogsta så varmt välkommen. Vårkänslor blandat med stora leenden är omöjligt att hålla tillbaka när man håller i en sån här liten.
Det kommer snart börja hända saker här på bloggen. Ny design samt fler och mer aktuella bilder utlovas. Jag och Martina har haft fullt upp med att planera vårt kommande bröllop och allt vad det innebär. Därav har bloggen kommit i kläm.
Men kan för tillfället avslöja följande:
Det väntas tillökning! Våra små tackor har nu gått med Bruno under vintern, han har nu fått flytta till ett tillfälligt boende och får samsas med kvigorna i sommar. Våra flickor har visat sig dräktiga allihop och nu återstår en spännande väntan på att lammningen ska börja.
/Wiktor
Vissa stunder är livet märkbart skört som alldeles nyss då jag kommer in i fårhuset och hittar en liten krabat under tackan kall och livlös. Trodde först hon var död, men när jag lyfter upp henne i famnen kom det ett litet ljud, lågt men ändå ett livstecken. Känner med lillfingret i munnen och möts av en iskall tunga. Bestämde mig för att ta in stackaren i värmen i ett försök att få liv i henne igen. Lyckligtvis fanns det en diabetiker i huset och på så sätt tillgång till druvsocker. När de är så där kalla så kan man inte bara mata med välling de tar inte magen upp. Det viktigaste är att få upp kroppstemperaturen sedan få i den lite energi, då är druvsocker kalas bra. En plastslang förs ned i magsäcken då hon var för svag för att äta själv och på så sätt kunde vi få i henne lite druvsocker blandat med vatten. Alla har ju inte en kuvös hemma som står och samlar damm så ugnen eller en hårtork funkar bra.
Allt medan temperaturen stigen kommer livet tillbaka i den lilla krabaten. Efter en halvtimme var hon så pass pigg att det gick att få i henne lite välling via napp. Först då börjar jag hoppas på att hon kanske klarar sig. Lägger henne i en liten papplåda vid elementet inbäddad i en handduk för att sova lite. Plockar upp henne igen efter ca 30 min och får då hela knät nedkissat. Så nu funkar hon som hon ska igen. Pustar ut och låter hon sova i lådan tills hon vaknar. Är det någon som har ett bra namnförslag? Ett som passar en överlevare.
Jag och mor var ute hos kvigkalvarna för att borsta små krakarna rena från smuts. Två små stackare var så pass kalla att vi flyttade in dom i stora laggårn där kossorna håller dom varma. När vi var klara och tränat de små kvigorna att kliva över utgösslingsskrapan (det måste övas på så att det inte händer en olycka), så skulle jag bara se till mina får. När jag häller upp höbalen i foderhäcken hör jag ett bekant bräkande som bara kan komma från ett väldigt färskt lamm. Det var rättare sagt 4 stycken små knattar i vindskyddet. Alla som har sett små nyfödda lamm har känt den där lyckan, när de stapplade tar sig upp på darriga ben och med en liten propeller till svansstump letar efter tackans spenar. Jag har kanske sett en tacka lamma hundratals gånger under de 26 år jag levt med får, men jag blir lika fascinerad varje gång jag ser dom små krakarna ställa sig upp efter bara några minuter. Det kändes som det var vår idag med små lamm och 6 plusgrader strålande solsken.
Idag var det dags för Bruno att få en ny frisyr i hopp om att han ska falla flickorna i smaken. Skönt att få bort sådant stök nu innan jag reser bort i några dagar.
Kommer spendera dagarna framöver delvis till sjöss med början torsdag. Här kommer en bild på vad stilig Bruno blev tillsammans med sina tackor. De ska nu pysslas om så bra det bara går. Hoppas nu när de är nyklippta att de lägget på sig något kilo inför vintern.
