Mycket händer på gården mellan blöjbyten och vallningsträningar, tex så har baggarna snart vuxit till sig färdigt inför slakten, laggårn är skurad inför vintern och den stora fårflocken är på hemväg bara ett bete kvar sen så får de komma hem. En ny tid på året kommer få sin början, nu det är dags att skörda utav årets slit, reflektera över vad som gick bra och vad som ska göras bättre nästa år.
Det kommer fortfarande in beställningar på lammkött vilket är superroligt! Vi kommer att skicka de första i slutet på oktober och sen nästa i mitten på November för att sedan göra ett uppehåll under December och skicka de sista i Januari. Än finns det ett par lådor kvar att beställa för er som vill ha lamm i höst. Ni andra får vänta till i vinter.
Tyckte nu att det var dags att göra ett eget instagramkonto till gården. Varmt välkommen att följa oss där. @ramsinslantbruk
Bilderna kommer även att visas här till höger på sidan.
Trevlig onsdag på er!
Det börjar ta sig där under huset, hundgården blir nog klar till slut ändå. Vi har röjt, släpat pustat och stönat men nu är den mesta bråten utsläpad och uppeldad.
Vilken historielektion man får där i geggan. Gamla jordbruksredskap som sedan länge är bortglömda kommer fram i ljuet igen. Mycket är så slitet att det bara är att elda upp. Men ett par hjul fick syster ta hand om iallafall.
Vi har velat och funderat på om vi ska köpa färdiga grindar eller bygga egna. Vad blir bäst? Vad blir snyggast?
Huvudsaken är ju att hundarna får en plats att vila ut på 🙂
Mer bilder på projektet utlovas framöver, pass opp!
Det har skruvats och bankats, fingrar har klämts och kalla tår har sakta domnat i de leriga stövlarna.
Men det ska bli skönt när snön faller och veta att djuren har tak överhuvudet. Stallarna är i plåt och är tänkta att man ska kunna flytta dom med lastaren. Smidigt om det funkar tänker jag och ser vårens sysslor underlättas. Det gäller bara att alla bultar sitter där de ska och tillräckligt hårt så att de inte rasar.
Här är bara skalet, på bilden syns bågarna som är ihop skruvade på mitten. De är lite vingligt när man balanserar på de tunna reglarna.
Så fort plåten är på plats så står det hela lite stadigare. Den läggs omlott så att vattnet rinner av och inte in i vindskyddet.
Här har Bruno flyttat in med tackorna i stallet.
På lördag så kommer vi bygga klart det sista skyddet. Ska bli skönt när det är gjort. Trevlig helg på er!
/Wiktor
Har nu bytt till vinterdäck på inte min men en kompis bil. Ännu ett bevis på att vintern står och knackar på dörren. Med frusna fingrar blev vi tillslut klara. Nu passar det ju så bra med just denna låt. Skulle så gärna vilja ha rocken han sjunger om.. Fast min får gärna vara svart då förståss 😉
Trevlig kväll på er!!
Har i oktobermörkret skruvat fårstall tillsammans med far. De är i plåt, två stycken är det dessutom. En till småkalvarna och en till tackor med lamm.
Just nu står bara ramverket i form metallbågar likt ett strandad valskelett på baksidan utav gården då vi fick avbryta pga mörkret. Men i morgon blir nog i alla fall ett utav dom klar.
Ska bli så skönt att veta att de får en vettig plats att vara på i vinter. Dessutom är de så lätta att mocka ur då traktorn lätt kan både köra in och även flytta dom.
Martina får ta bilder i morgon då hon som har en vettigare kamera i mobilen i jämförelse med den jag har.
Trevlig helg!
Höstmörkret var full regn och doften av fallna löv blandades med gatlyktornas kamp för att hålla grusvägen upp mot kyrkan upplyst. Jag kanske var tretton kanske tolv det spelar mindre roll. Jag var på väg till ”lokalen”, vi kallade den så, ungdomsgården som låg vägg i vägg med ålderdomshemmet. Där spenderade ungarna i Rogsta minst ett par kvällar i veckan. Det fanns fika att köpa för knappt några pengar alls. Vilket vi hade svårt att ta ansvar för, hur det än bar sig så fattades det alltid pengar i glassburken.
Just den här kvällen slog vi ihjäl tiden med att leka gatloppet, hämtat från TVn. Vi turades om att springa genom banan, tills det var hans tur. Jag stod sist och med lite för mycket kraft bakom knuffen jag skulle stoppa honom med for han in i matbordet med faslig fart. Rummet blev med ens tyst. Det enda som hördes var våra andetag, alla stirrade på högen med stolar och det omkullvälta bordet. Sen gick allt så snabbt. I från högen kom han rusande min bäste vän med raseri i blicken. Det var så länge sedan men jag minns smärtan lika klart som om jag nyss fick den. Inte själva knuffen utan att han var så arg på mig. Varför det var ju bara en lek?
Vi pratade aldrig mer om den gången. Dagen därpå var han samma vän som han alltid varit, nästan.
Då visste vi inte att vi bara hade ett år kvar som bästa vänner.
Här sitter jag alldeles för tidigt en måndagsmorgon. En något yngre Wiktor hade ryst av tanken att kliva upp tidigare än han måste. Redan första skolåren var det en kamp mellan mina päron och sängen, skolbussen gick 07,05 vare sig jag var snuten eller inte. Nu så här i efterhand känns minns jag det som om det var frost jämt, ofta med en glasaktig isskorpa i de små vattenpölarna på grusvägen. Jag förstod aldrig vart vattnet under isskorpan tog vägen.
Hur mycket jag än vill att det ska vara sommar med grillning i Spjutnäs så är det snart vinter. Antagligen en lika kall vinter med snö upp till taken som förra var. Känner på mig att det kommer bli en lång vinter, för att bara nämna en sak, SJ! Jag spenderar allt mer tid efter järnvägen och kan inte skryta om mina fantastiska minnen av SJ vintertid. Med det är också en tid av extrapengar, alla som vågar sig upp på taken kan tjäna fina slantar. Slänger upp en liten mysig bild om hur det sågut utanför fönstret en morgon i januari i år.
God morgon 🙂
På väg genom Sverige, återigen på ett tåg svischande genom verkligheten. Det är ett tillstånd man vänjer sig med efter några hundra mil under fötterna. Avstånden krymper allt eftersom milen ökar i antal. Det är ett grått snart sovande Sverige som jag åker förbi, blött, snart fruset och kallt inbäddad i den mjuka snön. Vintern är inte en lockande tanke när man känner höstens kalla fingrar längsmed ryggraden hur hårt jag än drar jackan om mig. Planerna växer sig större, en mer fantastisk än den andra. ”Vi ska minsann inte nöja oss med det halvfärdiga. Nej ordning ska det vara”
Våren känns långt borta men hur lång än vintern blir så kommer den. Då är det dags för att börja leta på allvar… Vaknar till av två pladderdonnor två säten bort. De pratar om precis ingenting, mycket fylls ut med ”typ”, ”bah”, ”Aah eller hur!?” Av mitt ofrivilliga tjuvlyssnande förstår jag att de jobbar som någon sorts säljare. Garanterat köper en stor del av deras kunder allt de vill bara de håller snattran. En av dom har en sån där röst som skär igenom allt. Likt samurajsvärd genom meloner, det går bara inte att låta bli att tänka på den. En vass ton utan botten. Ingen röst jag skulle lita på om det så var livsviktigt. Med ens tycker jag synd om henne, kanske vet hon inte om att hon låter som om man råkat klämma en spädgris i dörren. Bestämmer mig för att någon annan får berätta det för henne. Jag har då ingen lust att stövla fram och verka drygare än en bakåtkammad slemkrypare. Nä det får någon annan göra, en som kan försvara sig med vassare ord än jag känner till. För att slippa spädgrisen siktar jag in mig på restaurangvagnen, en kopp svart skulle sitta fint kanske lyxar till det med en bulle.
I dag fylldes centrala Örebro av folk med spring i benen. Martina var där för att springa 5 km etappen. Det var kallt i luften, bara några få grader. Hösten är här på allvar med gula löv och tanter i varma kappor. Jag gissar att det är ungfår 200 deltagare som samlats på torget för att vara med på den gemensamma uppvärmingen. Två checka tjejer med överskottsenregi visar hur de andra ska göra för att värma upp ordentligt. Men det är inte alla som vågar, det står några tuffa killar i svarta stora tatuerade armar och tittar på. Starten går och de springer iväg, hade en tanke att jag skulle hinna med att få Martina på bild men självklart så hänger sig äppel telefonen och jag blir utan bild. Drygt 20 minuter senare och 5 km i benen springer en trött men nöjd Martina in i mål. Jag tyckte hon var jätte duktig i dag på sin första tävling. Det ska tilläggas att hon klev upp 04:10 som vanligt i dag och efter loppet var färdigt var det dags att åka till baka till kossorna för att jobba eftermiddag.
Själv kämpar jag på med mitt, det knappas och suckas vid datorn, Kanske har det fastnat något idag med, jag kan ju alltid hoppas.