Med halva mackan i mungipan kastade jag mig in i bilen för att i alldeles för hög fart under det väg lag som var bege mig mot jobbet. Väl framme insåg jag att stressen varit obefogad då jag var först på plats. ”Här saknas rutin tänkte jag och började bråka lite med kaffemaskinen.”
Telefonen ringer och i andra änden meddelar en kollega att jag har ett snabbt jobb nere på stan, lovar att hinna med det innan jag åkte vidare. Men lite knackande och axelklappande så var jag iväg, om än ngn timme sent. Väl framme visade det sig att problemet inte var så allvarligt som jag först trodde. Ett elakt monstervirus som hade smugit sig in i registret på en dammig gammal burk i en pastorsexpedition. Men med svärd och skinande rustning jagar jag till slut ut monstret till damernas uppmuntrande applåder. Jag försäkrar senare att om viruset skulle komma tillbaka är jag inte långt borta. Rustningen låter jag sitta kvar hemvägen, gillar känslan.
Eftermiddagen fortsätter och jag får helt enkelt lämna min skinande hjälterustning på kontoret och klä mig i väpnarpaltor. För här var det visst inte mycket jag kunde innan. Men nyfiken som jag är så löste sig även det. Någon timma senare så fanns där 5 stycken datorer med rykande färska W7 installationer med tillhörande program.
Väl hemma somnar jag utmattad och lyckas hålla mig sovande i 16min innan jag blir påmind om att det ska byggas snölyktor med en hel hög med busungar. Höga skratt, blöta vantar, flygande snöbollar överallt. Precis så som en scoutkväll ska vara. Vi tog med oss ungarna upp till en bygdegård för att hitta en bra plats att vara på. På bilden kan ni se två av deras skapelser.
Nu hägrar en varmt ångande dusch! Ghaaa vad skönt det ska bli!
Ta hand om er!