Fredag, kontor efter kontor ekar tomma då de ”vanliga” arbetarna flexar ut och går hem. Själv sitter jag och läser ko-bloggar, beställer delar till min dator där hemma och drömmer mig bort till helgen. Vi ska ha en sån där ta hand om varandra helg. Ska se om vi kommer iväg en sväng till Sundsvall för att handla lite julklappar, fika och skrota runt så som man gör när man rör sig i en stad.
Hur det än ser ut på andra sidan fönsterrutan och hur många tomtar det än står i alla skyltfönster så är snart våren här, och med allt vad den innebär. För oss kommer det vara en tid av renovera allt från golv till väggar, flytta, planera och drömma. Ska bli så spännande att se hur det blir när det blir färdigt!
Ha en trevlig helg och kör försiktigt på alla moddiga vägar!!
♥ Wiktor
Så här i novembermörkret fattas det bara en sån här låt som värmer och lyser upp i den alldeles kolsvarta natten. Denna låt är en av deras bästa, lyssna och njut!! Hoppas ni får en trevlig helg och ta hand om er!
Bandet heter förresten fuffens och ni hittar massa mer gosaker från dom HÄR
Det har skruvats och bankats, fingrar har klämts och kalla tår har sakta domnat i de leriga stövlarna.
Men det ska bli skönt när snön faller och veta att djuren har tak överhuvudet. Stallarna är i plåt och är tänkta att man ska kunna flytta dom med lastaren. Smidigt om det funkar tänker jag och ser vårens sysslor underlättas. Det gäller bara att alla bultar sitter där de ska och tillräckligt hårt så att de inte rasar.
Här är bara skalet, på bilden syns bågarna som är ihop skruvade på mitten. De är lite vingligt när man balanserar på de tunna reglarna.
Så fort plåten är på plats så står det hela lite stadigare. Den läggs omlott så att vattnet rinner av och inte in i vindskyddet.
Här har Bruno flyttat in med tackorna i stallet.
På lördag så kommer vi bygga klart det sista skyddet. Ska bli skönt när det är gjort. Trevlig helg på er!
/Wiktor
Det är en trött och långsam Wiktor som har slagit ned sig framför burken ikväll. En trevlig helg har jag ändå lyckats uppleva utan varken sig benbrott eller krossade glas. Redan i fredagskväll tog jag den lilla såpbilen in till Hudik för att spendera helgens sena timmar i det ljusblåa skenet från dataskärmen med Björn. Där satt vi på var sin stol och märkte knappt att timmarna gick. En sån där helg när man är så där mega ledig. Hjärnan fick släppa allt vad nätverk hette för en stund och koncentrera sig på strategier och paniklösningar i stjärnornas värld. Det gick förvånansvärt bra för oss.
Med en sån helg i ryggen är jag redo möta vad som helst i veckan!
Gokväll!
Redan på tågen ner i fredags kände jag på mig att detta skulle bli en helskön helg full med mysbyxmys och soffgos utan varken sig krav eller inplanerade möten i kalendern. En välbehövlig paus i det vardagliga flängande som jag annars sysslar med. Jag har som max förflyttat mig några km på två dagar vilket jämförelsevis känns som att stå still. Så otroligt skönt, att bara vara.
Soljuset hade letat sig in genom fönstret för längesedan och det var dags för hundarna att lätta på trycket, jag vänder mig grymtande om i sängen för att upptäcka att min bättre hälft redan är på våningen nedanför, jag hör dörren smälla igen. Blundar igen, en litet bit utav himlen hade landat i vårt sovrum, så här ledig förtjänar alla att känna sig då och då tänker jag, Nästa jag hör är Daniel Craig morra något om varför ett armband sitter fast runt hans handled. Att han var på tvn förstod jag så fort jag satte mig upp i sängen. Hon är redan vaken, med glittrande hud sitter hon bredvid mig och får solen att likna en 40wattare. Allt är så enkelt i mitt liv just nu, alla mina pusselbitar har ramlat på plats. Allt oftare hittar jag min spegelbild småflina. Det finns så mycket bus i mig att det bubblar över ibland.
I fredags när jag huttrande bytte tåg i Gävle passerade jag en gammal cykel med sån där klämma tuta. En sån som låter HUMMHÄÄÄ när man klämmer på den svarta gummibollen. Frestelsen blev för stor, jag tänkte inte ens på det. Med ens fan jag min hand grabba tag om den svarta gummibollen och klämma till. Hårt och stadigt klämm, sen ljöd tutan högt så det skakade i betongen på Gävle Central. HUUUUMHÄÄÄÄÄÄH!!!
Skrattande gick jag vidare, skrattar åt det nu också när jag tänker på det. Haha #lättroad!