Sover middag
Timmarna har flutit iväg snabbare än de brukar. Jag har så lätt att grymta åt de mörka timmarna vintertid. ”Vart är solen finns den ens” Eller ”Mm titta det är redan mörkt ute”. Vinter eller ej djuren är ändå hungriga sommar som vinter, snöstorm som ljumma juninätter. Men det är väl lite det som är charmen med att bo på landet, man lever i årstiderna och inte på sidan om innanför ett varmt fönster. Kalvarna har det bra ser det ut som det är bara en av hästarna som vars fång har förvärrats. Veterinären var här i dag och hjälpte syster att undersöka hur illa det var med hästkraken. Några dagars vila samt inflammationsdämpade kanske får hästen att bättra sig. Det är inte ett lätt beslut men om hästen lider finns det kanske ingen utväg än att ta bort henne.
Som gammal tradition är det idag som julen dansas ut, på Nils-Lars är det hembakad pizza i ”salen” som gäller. Gissar på att det var 20:e gången eller något sånt i år. Nu sitter rester av de elva som åt kvar runt det stora bordet i salen och spelar Majong. Det hörs långväg då det pongas och kongas högt under protest från de andra deltagarna. Själv har jag dragit mig till baka till enskildheten eller jag så mycket enskilt det går att få i ett hus med 11 personer i, för att få pusta lite.
Idag var det en ridtur som stod på schemat. Iförd klädsamma arbetsbyxor med koskit på samt gummistövlar av 1986år modell steg jag kaxigt in i stallet. Här skulle ridas som Clintan! Hästen jag fick rida idag heter Enter, passande namn för en datanörd eller hur? – Han är lite pigg upplyser Martina mig när jag sitter upp. Mm.. Minst sagt, pollen är ju rena rama raketen med fyra ben till skillnad från min lurviga islänning hemma i Hälsingland. Det är som att jämföra en Corvette med en John Deere. Ska erkänna att jag till en början funderade hur det hela skulle sluta men efter bara några hundra meter och en smärre kamp om vem som bestämde kunde jag slappna av och leende fortsätta ridturen.
Luften var kall och full av höstregn trotts att det är några dagar in i januari. Hästen Martina red på var lite mer av en utmaning och jag är glad att hon red honom och inte satte mig med mina rostiga skills på den ryggen. Att rida på Enter var mer som att rida på en panter än en häst. Det var roligt att rida på en panter med lite klös i, han flög fram i skritt (det heter så när en häst går). Så fort jag gav honom chansen till att öka takten så tog han den, kunde bara ana hur det skulle kännas att släppa lös alla krafter och se marken försvinna under hovarna och hålla i mig tills knogarna vitna. Idag var vägen isbelagd och jag rostig i mina ridkunskaper, men det var ändå ett äventyr. Hon är underbar min blivande fru som tar med mig på sånt här. För vem behöver inte ett äventyr då och då?