Det smakar gott och hemtrevligt av det varma teet jag fått upphällt i koppen. Trots snor i hela skallen känner jag mig på förvånansvärt bra humör. Bara tre dagar kvar på ”the Firm” sen så är det studier i mörka Hälsingland igen. Ler lite åt mig själv över min envishet, hade jag inte varit så fruktansvärt enveten, skulle jag garanterat vara färdigutbildad vid det här laget. Men jag skulle ju inte börja plugga minsann! Så var det bara, och här sitter jag nu och gruvar mig för något jag inte kan påverka. Men det är ju sån jag är, snäll och kanske lite dum och med en stor portion galenskap. ”Man måste inte vara knäpp i den här familjen men det underlättar” Så sa min mor i ett tal på systers bröllop, det ligger nog en hel del i det. Alla är vi nog mer knäpp än vad vi först vill erkänna, jag kan bara gå till mig själv och mina dagböcker. Slår jag upp en sida och läser vad jag skrev för några år sedan är det äldre ögon med andra erfarenheter som granskar den klottriga raderna. Vilket kan göra att dåtidens enorma problem blir i dagens ljus både löjliga och underhållande. Som om pengarna ska komma att täcka telefonräkningen eller inte, eller ifall jag skulle haft häftigare kläder på mig i skolan dagen innan. Jag vill inbilla mig själv att det är nyttigt att titta tillbaka i backspegeln å rätt var det är så har man lärt sig något. Det är inte hela världen om telefonräkningingen betalas några dagar för sent och alla andra skiter faktiskt i vad du har för kläder på dig. Det ger mig ett riktmärke att mäta mig själv med. Pustar ut när jag inser att jag är inte sexton längre, tror dock det ibland när jag sparkar mig fram på min bräda men efter att ha läst några dagar ur en gammal dagbok kan jag tänka : – Ja men se på mig nu, jag har kommit ända hit! Är inte det helt fantastiskt?!
Kanske läser jag det här om några år och förhoppningsvis har jag tagit mig ännu längre och är ännu mer tillfredställd med det jag lyckats med så långt. Det får framtiden skriva ner på de ännu tomma arken. Ska bli spännande att läsa dom.