Så här känns det allt som oftast när jag inte förstår!
Jag läser texten på skärmen men den fastnar inte inne i hjärnan. Allt blir till en gröt och jag suckar för kanske tusende gången. Varför ska det vara så svårt att få in lite info från en text i min skalle? Jag provar att byta taktik och göra lite mer praktiska övningar, de funkar bättre men självklart missar jag en liten detalj som tvingar mig att börja om från början med det jag höll på med. Gör om gör rätt, som det brukar heta.
Bästa sättet för mig att lära mig saker är att prova dom själv. Det kallas att vara taktil har det berättats för mig. Jag skiter i vilket bara jag lär mig det jag ska. Irriterad över att det inte blir som jag tänkt mig släpper jag koncentrationen och riktar den åt helt fel håll. Tex nu, bloggen. Ska bli skönt att komma ut i verkligheten och göra någonting praktiskt igen. Säga vad man vill om att läsa sig till kunskap men jag måste få ta i saker för att jag ska förstå dom fullt ut.
ghaa slutar klaga här innan det blir ännu löjligare. Pust…
Det här med att sitta kvar i klassrummet sist av alla är inte riktigt min grej, jag är den som oftast går först hastande till något annat. Trots det sitter jag här i skolan och pustar ut efter en 2 timmar långt test prov som i ärlighetens namn gick skit dåligt. Varför? Ingen aning, kändes riktigt bra när jag gjorde det men det är väl kanske därför det gick som det gick. Jag fick väl hybris och slarvade, eller nåt.
Nu släpper jag det här och åker hem till Chrille i stället för att tänka på något annat än switchar ip nummer och protokoll. Någon mer som är sugen på TV- spel?