Vem är denna gamle man som varje dag cyklar snudd på 2 mil? Han är gammal och skrynklig, utrustad med både hjälm och reflexväst. Jag gissar hans ålder och fastnar någon stans emellan 78 och 85. På väg till jobbet med solen i ögonen och tankarna långt bortom horisonten, trött och stressad möter jag honom. Han kommer emot mig i raslig fart i en nedförsbacke och har ingen tanke på att saktaner. Kommer på mig själv beundra denna gammla man, att han så envist cyklar varje dag då de i samma ålder bryter båda lårbenen eller måste matas med mixad spagetti och köttfärssås. Nä det har han ingen lust med! Han vill ju ut och se sig om, känna vinden i de grå hår som fortfarande klamrar sig fast på hans hjässa. Inte sitta hemma och stirra tomt in i väggen.
Där i nedförsbacken med vinden i ansiktet känner han sig som elva igen. Det går fort, han har ett stort leende i hela ansiktet, jag känner mig genast på bättre humör, hälsar glatt när vi möts i backen, han hälsar tillbaka. Taggad att ta tag i alla utmaningar som dagen har åt mig fortsätter jag trampa uppåt.