Sitter åter igen instängd på en mycket liten yta, men det är min yta. Bra plats att ta en paus ifrån den elastiska familjen. Ibland behöver man en dörr att kunna stänga om sig. Om så bara en mental, många gånger räcker det bara med att sitta tyst en stund utan krav på att svara på tilltal. Att sitta och bara fundera på, låta tankarna flyta iväg utan att avbrytas. Det är så lätt att tålamodet rinner mig ur händerna. Tills jag står och kokar likt en ångpanna nära på att explodera. Då är det skönt att bara stänga av och släppa på ventilerna i en enda djup SUCK! Sen är det över, mer behövs sällan.