Klockan 6:53 telefonen ringer med en orolig markägare i andra änden. ” Nu är fåren ute igen” hör jag i andra änden. Hinner tänka att jag visst inte har tid att åka och stänga in djuren nu då jag är snudd på sen till kontoret. Resten av familjen ligger däckad utav en begynnande förkylning, jag provar lyckan ute i mjölkrummet och hoppas på att far har tid att fara dit.
Lyckligtvis så har vi fått en extra dräng på gården så nu börjar det hinnas ikapp med alla måsten, de lovade att inställa sig så snart mjölken var ute ur korna.
Jag vänder på klackarna och traskar mot bilen lovar mig själv att inte tänka på detta nu på jobbet.
– Gick så där.
Over & out.
I söndags så flyttade vi de största bagglammen till en egen hage där de får gå med stora baggen tills de tagit sig ordentligt. 15st fick flytta och det kommer bli ungefär lika många till som ska flytta om nästa helg. Vi har inte hunnit väga dem än men med tanke på hur trött jag blev i ryggen så väger de sina 25-30 kg. Det hade hunnit blivit mörkt när vi släppte de i nya hagen men det var kanske lika bra då de kom på nytt och fick vänja sig i lagom takt i och med gryningen. I morgon bär det söder ut då det ska tävlas i nöt med Teja och så ska Webb äntligen få komma till ett nytt hem där han kan få den tid och kärlek han behöver. I dag så gick veterinären igenom han för att kolla så allt var bra. Så ikväll ska vi passa på att mysa med Webb medan vi kan. Vi kommer att sakna honom samtidigt som det kommer bli bättre både för honom och för oss.
http://husfadern.wordpress.com/
Vill bara tipsa om denna trevliga blogg. Den handlar om en man som köper sin mat direkt från producenten och samtidigt bor i Stockholm.
Läs och inspereras!
Det blev en mycket blöt kväll…. I får hagen
http://www.svt.se/nyheter/sverige/fler-djur-behandlas-med-lyckopiller
Läste detta nyss, snubblar på gränsen om vad som är ok. Antidepressiva medel hör inte hemma i djurvärlden.
Det hjälper säkert en del hussar och mattar att tackla problemdjur, dock är det inte så sunt i min mening att behandla djur som människor. Djuren har det jobbigt som det är ändå…
Det här med att flytta är inte Ramsins favorit syssla, vi har nu skurat och dammat alla kvällar denna vecka och äntligen börjar vi se ett slut på det hela.
Bara det sista småfixet kvar så är det utflyttat och klart. Då är det bara att försöka leta reda på alla sina saker i röran av lådor vi kastat in i köket, eller varför inte ta tag i och skruva upp gipsskivorna i taken, nä just det fåren skulle ju ha nytt bete så var det.
Lviet på en gård blir aldrig långtråkigt, det hinns inte med. I varje hörn finns det något att ta tag i, dygnets timmar räcker inte till även om man tummar på sovtimmarna.
Ser fram emot då när vi har landat lite här på Nils-Lars och den där vardagen kan infinna sig igen.
I Fredags ringer telefonen från ett nummer jag inte känner igen:
– Hej jag hade inget nummer till dig men fick det via din morbror. Era får ligger här under vår studsmatta.
Lättnaden efter att jag hört dessa ord i andra änden, nu var de i alla fall återfunna.
Jag bestämde mig för att åka lite tidigare från jobbet i hopp om att så smärtfritt som möjligt få in de tillbaka till hagen.
När vi kommer fram till den studsmatta som nämndes i telefonsamtalet ligger de fortfarande nöjt kvar och har tillsynes inte en tanke på att gå någon annan stans när vi kommer med en hink med gosaker.
I går så fixade jag och Frun till hagen och planerade en ny som vi ska ta och stänga till kvällen. Allt detta provisoriska fixande är egentligen ingen man ska hålla på med som djurägare men som det tillslut står och faller på är det tid och pengar. Vi har dock lovat oss själva att sätta ordentligt stängsel högt upp på priolistan.
Förutom att stänga en ny hage åt den lilla grupp som går i Garluö så ska vi ta och börja med flytten till Nils-Lars. Fram tills nu har vi hyrt en hus i närheten men snart så bor även vi på Nils-Lars. Ett steg närmare i processen som det innebär att ta över ett jordbruk.
”Det vill ju gärna bli bra tillslut”
Sköt om er!
/Wiktor
Sent igår kväll så gör jag ett besök till en grupp tackor vi har på ett arrende i grannbyn, jag möts av en tom hage näst intill orörd.
Det har regnat i snart två dagar, jag känner hur mina mjukisbrallor bli allt tyngre av vattnet de drar åt sig. Provar att ropa lite, intalar mig själv att de inte går så långt nu när det är så mycket mat i markerna runt omkring. I nästa tanke fastnar jag på om de nu är utanför hagen, kanske blev de skrämda, hur långt kan de då hunnit?
Tar upp mobilen och ringer Martina, berättar vad som hänt och ber henne att ta med telefonen till sängen ifall jag skulle hitta dom och behöver hjälp av Teja. Områden som de troligtvis stannar inom är 60-70 ha. Bestämmer mig för att ringa efter sökhjälp, mamma svarar och vi bestämmer träff i mitten utav området.
I den blöta marken har växterna obegränsat med näring och når mig upp till bröstet. Jag är mer blöt än torr och vadar igenom den nu mer sjö som bävern skapat trott våra försök att hålla den borta. Lovar mig själv att försöka ta den till hösten.
Väl inne i mitten så pratar vi om hur och vart de kan tänkas ha gått, inte är det lättare av att de regnat kraftigt under dagen därav syns inga spår till, gräset ligger regnslaget ner i stora områden och jag luras gång på gång i tron om att de gått där.
Vi bestämmer oss för att gå till en utav bilarna och köra vägen runt för att se om de kan synas i de öppnare skogspartierna från bilen. Nu börjar dimman lägga sig allt tätare och hoppet om att få se dom ikväll är på väg bort.
Väl runt så stannar vi i en kraftledningsgata och jag bestämmer mig för att följa den tillbaka till hagen där de gick tidigare. Framme vid hagen hittar jag stället där de tog sig igenom, men i den här dimman går det inte att leta några djur.
Beslutet om att leta vidare nästa dag fattas snabbt.
Har fått lov att fara tidigare från jobbet idag och ska så snart jag kan ge mig ut för att söka rätt på dom. Har du inget att göra i eftermiddag så är det bara att ringa någon utav oss och hjälpa till och leta.
Forts.följer…
De orden yttrade och Teja börjar gräva och skälla. Innerst inne är hon nog en grävling.
Igår så kom svärfar upp från Örebro för att sätta sig bakom spakarna i grävaren. Vi ska rusta upp det arrende som vi har fått i grannbyn. Planerna är att det ska vara godkända åkrar i slutet på sommaren.
Idag får dock de klara sig utan mig då jag sitter fast på jobbet denna klämdag.
Bävern har varit flitig i vinter så det är mycket avgnagda träd som ska flyttas på och köras upp till markägaren. Men visst är det skönt när det inte finns tid till att ha tråkigt
Det ska erkännas att jag är minst sagt nervös då jag har bara ett tiotal skott i mig sen innan, så det får gå lite som det går. Det är bara att hoppas på att jag klämmer av i rätt tid.
Hur som så är det ruskigt roligt. Det jag tyckte var svårast sist var att bedöma hastigheten på lerduvan när den flyger och ha rätt framförhållning.
Aya ikväll visar det sig..