Medan alla ”jag borde” samlas till ett mörkt moln ovanför mitt huvud låssas jag som om det regnar och glider vidare. Bestämmer mig för att inte tänka på att det är läggdags för ungefär en stund sedan. Tittar på klockan, hon går långsamt framåt. Inte heller tar hon någon notis om mig som sitter på soffan nedanför och ihärdigt glor på henne ihopp om att hon skulle skynda på lite. Samma fart hela tiden, tick… tick… planerar lite hastigt i huvudet vad jag ska ha med mig i morgon när jag far söder över. Det blir väl som vanligt att jag sliter med mig det som ligger närmast och hastar iväg, sen som alltid. Lyckligt vis har jag nu träffat någon som håller lite längre framförhållning än vad jag gör. Sysslar med något som kallas planering, tänker innan hon pratar och skrattar åt mina skämt. Sockerdricka för själen, en känsla av att ha kommit hem. Fast jag mer än någonsin far runt, som en illbatting. Det händer mycket nu, allt på en gång. Men det är då jag känner att jag lever. Det kommer säkert den tid då jag ser tillbaka på det här bland blöjbyten, trötta nätter och tidiga kvällar. Kanske avundas jag då min ”fritid” men då ska jag minnas hur jobbigt det är att sakna sin andra hälft.
Nu ska den här illbattingen gå och sova, för att vakna till nya äventyr i morgon.
Tidigare i dag var jag väldigt sugen på en promenad men suget har liksom avtagit allt efter som timmarna framför datorn ökat i anta. Vanliga dagar inbillar jag mig att det inte alls är så jobbigt att göra saker, men idag är en sån där glida runt i mjukisbrallor med strumporna på halvafotendag. Lökig, utan varken måsten eller mål sitter jag här och trivs. Mina måsten har jag redan klarat av, i morgon kommer det fler. Alltså tar jag vara på detta lilla andrum och myser på i mina mjukisbrallor. Dörren till bakgården står öppen i en tyst demonstration till hösten som lurar vid brevlådan, lite kallt om fötterna men det är de värt för skönt är det. I mina lurar dunkar D.P elektroniskt och mysrytmiskt. Ghaa vad snuskigt mysigt allt blev nu då… aya.. Åkte förbi bygget av Hudiksvalls nya skatepark och det börjar ta sig ordentligt nu. Ljusår ifrån de fårhållande vi hade att åka på som tonåringar, det var på tiden att ungdomarna i den här stan fick något vettigt att syssla med. Man kan ju inte bara stänga ner fritidsgårdar och sedan klaga på att det är stökigt på stan. Hursom, stora snickartummen upp för Hudiksvallsborna som visat att det går faktiskt att skapa en riktigt grym betongpark i en sån liten stad som denna. Känner jag mig själv rätt så dröjer det nog inte så länge innan jag bara måste provåka igen. Gipsad kan man vara året runt 😉
Fortsätter kvällen med att försöka behärska dessa små kryp.
/kram på er
Känner mig som en lemur en varm sommardag:)
Det började pirra ordentligt i magen när bara minuter av tentan återstod, i det stora hela hade den känts rätt ok ändå men man vet ju aldrig. Klicket på lämna in knappen avlöstes med en lättad suck. All denna vånda i onödan! Överraskade mig själv med att spika tentan i dag. Vill inte på något sätt på så att tentan var lätt men mer mallig än så här var det längesedan jag var. Har nu återfått lite energi till att beta av de sista måsten som är kvar i den här kurs delen. Tänk hur snabbt allt kan vända, igår trodde jag att jag skulle stirra på ett underkänt, känns bra att jag har fel i bland. Ska snart ut på en promenad med Skorpan och njuta loss, får ta på mig ett par ordentligt tunga skor nu när axlarna känns så lätta, jag vill ju inte blåsa bort.
Försöker inbilla mig själv att det är sovdags men barnslig och oansvarig sitter jag vaken och demonstrativt låter bli. Jag gör som jag vill försvarar jag mitt barnsliga beteende, men vet innerst inne att jag kommer vara snortrött i morgon. Tidigare i dag startade jag min hemresa från Örebro, har spenderat några dagar nere hos Martina. Den trevliga lilla Skodan som jag så snällt fått låna av Björns mor Monika startar snällt ja till och med växlar åt mig, automat är rätt gött ändå tänker jag och svänger ut från det lilla röda huset i Norrbyås. Eftermiddags trafiken har ännu inte hunnit tjocka på sig. Stannar till vid en mack på vägen, bensinlampan lyser, jag testar mitt bankkort i automaten. OK, står det versaler i den grå rutan. Den lilla Skodan och jag rullar vidare genom Dalarnas till synes oändliga skogar. De få små samhällen jag passerar får mig att fundera på vad man jobbar med på en sån här liten ort. Ser dock ut som om dom trivs konstaterar jag när två mopeder åker runt en skrattande tjej.
Favoritmusiken i stereon och lagom många mil kvar så känns det väldigt trevligt att köra bil. Det är bara sällskapet som saknas nu när jag vant mig med det.
Min fyrkantiga ögon svider när jag än en gång trycker näsan mot datorskärmen i hopp om att jag ska lära mig något matnyttigt. Känner att jag suttit för länge då mina ben domnar bort, ett tag funderade jag på om de ramlat av. Kontrollerar att sådant inte är fallet och suckar djupt ut i det tomma rummet. Mitt tangentbord ger upp och faller bokstavligen i bitar, nog dags att beställa ett nytt tänker jag och tittar ner på en av knapparna i min handflata. Tar och letar reda på något att ha på fötterna istället och promenerar 5m in till mor & far. Kanske står det en panna på spisen, hoppas det.
Jag rycks ur min dvala av en stöt mot axeln. – Det är en extra biljettkontoll får jag som förklaring. Lite smått irriterad över att ha blivit störd i mitt dreglande letar jag sömndrucket reda på min telefon. När jag sedan blir tillsagd att legitimera mig får hon även mitt körkort. Detta duger dock inte till att lugna den svavel osande drake till konduktör.
– Får jag se ditt student kort också annars är detta inte giltigt, fräser hon onödigt irriterad.
Muttrar något om att jag ska leta reda på det och funderar på om människan har några vänner överhuvudtaget.
– Nästa gång ha allt redo innan, fräser hon vidare åt mig efter hon kontrollerat mitt kort. Nog kan jag ha mina biljetter fasttejpade i pannan om så krävs och jag vill även hålla med om att det är hennes jobb att kontrollera våra biljetter. Men i en extra kontroll där man väcker en främmande människa och kräver att få se biljetten efterlyser jag lite smidighet från SJ. Det går väldigt bra att använda orden snälla eller ursäkta, det skadar ingen att le lite trevligt istället för att stå där och osa svavel så det sticker i ögonen. Jag hoppas nu att någon pysslar om henne lite extra när hon kommer hem så att hon är på bättre humör imorgon, om hon nu inte ska röva bort någon prinsessa dvs.
Snörvlar i tristess, sitter på min kontorsstol med samma känsla som i 4:e klass, måtte eftermiddagen ta slut snart. Jag har spring i benen, fjärilar i magen och snor i skallen. Sitter i ett vakuum och önskar mig bort till en annan plats där gem och tomma bläckpennor är något främmande. Varför inte halvliggandes i en solstol skuggad av en palm och med bara andas som mitt enda måste. Eller på en segelbåt barfota med blicken fäst på horisonten. Slemmigt jag vet men allt kan vara bättre än det här, jag är inte riktigt van med att inte har något att göra. Sista dagen på ”the Firm” i morgon sen börjar en ny tid med nya äventyr. Kommer tex. kunna spendera mer tid nere hos Martina och vovvarna som förövrigt ska tävla nästa lördag. I morgon bär det iväg västerut på en liten utflykt.
Nä vad sägs om att stämpla ut?
Mumlande laddar jag ännu en skiva i brödrosten, kan så vara. Det surrar från en ensam fluga någonstans i rummet. Jag bryr mig inte om att leta efter den, det kommer ju bara in fler så fort jag öppnar dörren. Smörkniven raspar mot den nu krispiga brödytan, hummar för mig själv när jag tuggar i mig marmeladen och Västgöta kloster ost. En pappa ost tänker jag för en kort sekund innan mitt intresse fastnar på datorn och morgonens nyheter. Jaha vad har hänt idag då? Erländer erlände och åter erlände, nej förlåt mig Erlander ska det visst vara. Ett skämt som inte är så speciellt roligt längre då man idag inte vet vem Erlander är, trotts det sitter det hårt fastklistrat bakom pannbenet på mig. Men gissar ni på en gammal politiker så träffar ni rätt, statsminister till och med. Jag hinner knappt skumma igenom det mest intressantaste innan jag får brott ut igenom dörren. Men rostmackan nedknölad till en klump i halsen trampar jag så hårt jag kan för att tjäna in några minuter. Jag är förhållandevis ensam på cykelbanorna sånär som på några gatusopatre som tappert stigit upp långt innan alla andra för att hålla staden ren och fin. Någon måste ju ge de där killarna lite uppskattning tänker jag och hejar högt och glatt istället för att först stanna och berömma mannen men en massa ”oh vad ni är bra” som jag först tänkte. Morgon trafiken hinner ikapp mig lagom till jag flåsande låser cykeln vid jobbet. Svettig och så långt ifrån den frasande rostisen man kan komma. I kväll ska jag gå och lägga mig tidigare lovar jag mig själv dyrt och heligt.
Men nu sitter jag ju här kvart över för mycket och skäms…
Det är varmt och bara det tappraste är uppe i snorottan med cykelhjälmar och kortbyxor. Fast beslutsamma att vara lite mer hurtig än vanligt så gör de samma sak som jag, pustar och grymtar sig upp för alla de branta backarna. Inte förens nu har jag förstått hur backigt det är i Stockholm. Det är ju massa broar tunnlar som går över och under varann i en enda spagettiröra. Överallt är det alltid något som man håller på att bygga, vägar, fula hus, små lekplatser och så gräver man gropar med stora maskiner. Jag glider in på jobbet med morgon solen fortfarande värmande i nacken och i tid dessutom, en hel kvart. Kontoret hade ekat om det inte var för den mörkblå heltäckningsmatta som ligger på golvet. Det underlättar för folk att smyga sig på, läskigt… Har flera gånger fångat upp hjärtat då det hoppat ur bröstet på mig då någon knackat mig på axeln när jag sitter med djupa veck i pannan grunnande på något kryptiskt mail eller liknande. När jag tittar ut igenom fönstret skrattar sommarvärmen mig i rakt i ansiktet och jag känner mig ens som Sprint – Öskars Hugo. Fast i en enorm bur med glas väggar bara för att reta mig. Sörplar vidare på mitt kaffe och drömmer mig tillbaka till mina två underbara semesterveckor. Då det inte fans felmeddelande och låsta konton, trasig datorer eller borttappade filer. Tar nog en omväg hem bara för att få andas lite grann…
Jag vaknar till liv av nödiga hundar som gnäller tillslut i mer eller mindre panik. Vi måste kissa!! Sjunger de i kör medan jag letar reda på vart jag har lagt mina strumpor. Martina följer med och när de luktat igenom sina favorit buskar och ätit upp maten börjar det kännas. Det här kommer bli en av de trevligaste midsommarfirande jag upplevt hittills. Sånt känner man på sig, det ligger liksom i luften. Efter frukost tar vi oss ut i fårhagen för att träna tre av de yngsta hundarna. Det syns att dom lär sig snabbt, på bara några veckor har en av dom gått från virvelvind till fungerande får hund. När alla hundarna är trötta beger vi oss ut på en upptäcktsfärd för att leta reda på en tacka med två nyfödda lamm, mest för att se så att de mår bra. Sökandet tar ungefär en stund sen hittar Martina en lurvig bak i en buske och där låg dom. Två stycken små söta färskingar. Med darrande ben och stora ögon tar de sina första steg i livet. Sillen intogs med färskpotatis som det ska vara, efter lite lekar och bus är det dags att grilla middagen. Jag önskar er alla en riktigt trevlig midsommar det har alla fall jag. Kram på er