Drömmen om ett eget lantbruk växer sig bara starkare och starkare!! Och visst det har ju börjat lite smått. Börjat prata om att ta över svärföräldrarnas gård och några egna djur har vi också hunnit skaffa. Men längtar tills vi har tagit över helt och vi verkligen kan säga att det är vår gård. Kämpa och slita, skratta och gråta. Börja bygga upp gårn så vi båda kan jobba hemma.
Visa alla som säger att det går aldrig, att om man verkligen vill nått tillräkligt mycket så är ALLT möjligt!!
Det här är början på den stora drömmen!!
Underbara Krusmynta <3 En bra start på framtiden!!
Ett liv utan djur är inget liv!
Är såå glad att vi äntligen kan börja skaffa en massa underbara djur av alla dess slag!!
Igår mellan mjölkpassen på jobbet så åkte jag till svärföräldrarna för att titta till min söta Kajsa. Hon har senast dagarna börjat fyllt i juvret och hon är beräknad att kalva den 24 okt, så jag har haft stor koll på min underbara ko.
Och igår när jag kom så hade den äntligen anlänt 😀 En super söt, dock blöt och skitig (eftersom hon kalvat i skrapgången och en vecka förtidigt) KVIG kalv 😀 HURRA!! Tänk att man för en gångs skull kan ha så tur!
Tog in de i kalvningsboxen och Kajsa är så duktig och snäll. Min fina fina ko <3 och båda är pigga och äter som de ska. Skönt det!
Ingen bra bild. Men många fler kommer det bli hehe 😉
Den lilla har fått namnet Krusmynta (som Pippi som ni säkert vet)
Sitter och läser landtidningen idag och blir påmind om den här lilla killen som redan vid 8års ålder klarar av att koppla sladdar. På tuben har filmsnutten som ett lokalt TVteam gjorde om honom setts av en halvmiljon människor. En ljusglimt i vardagen, en liten kille man blir glad av. Bara han norrländska dialekt är ju rent av underbar. Ni som missat denna lilla krabat ta en till på filmsnutten och förflytta er upp i landet till den norrländska byn Grundfors 3 mil utanför Sorsele. Ord som: ”Kom hit! Du ska komma hit! Ja men va ä de då? Hja de vejt ja int”. Får vilken hårbankad knutte som helst att dra på smilbanden.
Dan före doppardan, imorgon är det dagen alla knattar väntar på. Granen är pyntad och klapparna är inslagna. Sitter i soffan och familjemyser, softar och bara sysslar med sånt man ska denna dag. Ska ni ut på vägarna ta det väldigt försiktigt det är snorhalt!!
Kram på er och God Jul!!!
För er som redan var invigda kan jag meddela att frieriet gick galant, till er andra vill jag säga att jag nu mer är lyckligt förlovad. med min Martina. Det har varit några nervösa dagar innan lördagen var här. Jag hade planerat att fria på morgonen mest för att slippa gruva mig under resten av hennes födelsedag. Kvällen innan låg jag och vände mig som en abborre på bryggan, hade svårt att somna trots att jag hade klippt ca 100 får dagen innan. Tack och lov kan man säga annars hade jag väl legat vaken hela natten…
Vaknar till med ett ryck och kastar nervöst ett öga på klockan: 03.11 kanske lite väl tidigt för frulle på sängen. Nästa gång, 05,04 osv. När klockan var 06,20 kunde jag inte ligga kvar lägre. I trappen på väg ner går jag så tyst jag kan i hopp om att hon ska somna om. Antar att hundarna funderar varför jag är vaken först denna morgon.
Med varm Obo’y och en äggmacka på en bricka med tända ljus smyger jag upp för trappen igen. Där ligger hos vacker som en ängel. Hon skruvar lite på sig och sätter sig sömndrucken med leende upp i sängen. Martina missar självklart ringen under mackan så jag blir tvungen att visa henne den. Orden bara flöt ut ur mig, enkelt och inte alls så nervöst som jag inbillat mig. Mellan tårarna svarar hon ja och tar emot ringen som jag med en lättnad att den passar sätter på hennes finger.
Resten av dagen gick vi nog båda iland molnen, ingen av oss har i och för sig kommit ner där i från än.
Som nyförlovad tar jag några dagar senare åter igen tag i forskandet om hur man gör för att starta upp ett produktionsjordbruk.
Pratar i telefon med LRF i vad som verkade vara en evighet, det var inte direkt ett kalas samtal. Hur vida vi kan starta eller inte hänger allt lösare verkar det som. I slutändan handlar allt om pengar ändå, de som inga har får nöja sig med att drömma. Skulle nog haft de där sista miljonerna som fattas nu. Begrepp som kalkyler, årsbudget, förvärvsinkomst, belåningsutrymme travas i allt högre travar till huvudet exploderar. Det kanske blir att tänka om lite i hur vi ska nå dit vi vill. Vi bestämmer oss ändå för att inte ge upp trots att detta var lite utav ett bakslag.
<3
Hösten har tagit en intressant vändning då allvaret blandats in i drömmarnas värld. Det har tittats på priser, bokats möten på banken, listats för och nackdelar på allt möjligt. Hemkommen från Elmia jordbruksmässa med en hel del nya tankar i huvudet. Jag googlar andra saker nu än för några månader sedan, ord som kviga, kilopris, affärsplan osv. De börjar kännas som om saker och ting börjar hamna i rullning.
”Om ett par år… när solen första strålar smälter morgonfrosten, tar jag en tugga till av knäckemackan medan jag går i genom i huvudet vad som ska göras under dagen. Martina är redan på väg för att hämta några kvigor hos en av de närliggande mjölkgårdarna. Efter en hektisk sommar med oändliga timmar i traktorn ser jag fram emot vintern som kommer. Häller upp lite mera kaffe i den vita muggen och funderar vidare, kanske skulle ta och klippa tacklammen i eftermiddag, skönt att få det gjort. När snön äntligen kommer kanske det finns tid till att snygga till inomhus, nya tapeter på övervåningen, en annan lampa i hallen, en som jag inte slår huvudet i. Telefonen ringer, jag lämnar den halvdruckna koppen på bordet, tuggande på sista biten av mackan går jag ut för att hjälpa Martina att lasta av.”
Detta ligger nu närmare än vad jag vågat hoppats på, nu gäller det bara att hitta en trevlig gård som passar just oss. Har du något tips på en trevlig liten Hälsingegård med hyfsat mycket betesmark så hör gärna av dig. Annars går det bra att bara hälsa på när vi köpt en 😉 Jag sätter på mera kaffe…
Skumpar på ett säte som näst intill växt fast i baken på mig. I timmar har jag nu suttit och nött på mina jeans. Med den syrefattiga luften i mina näsborrar gissar jag att på var enda säte i detta tåg sitter det andra rumpor och skumpar. Jag har ingen aning om vart de andra är på väg men själv sitter jag och stortrivs trotts träsmak och domnade ben. Jag är på väg ner till min Martina för att sedan åka mot götet i morgon på bröllopsfestligheter. Jag tycker om bröllop, alla är på så bra humör, iallafall så ser det så ut. Det är ingen som tänker på annat än soliga morgondagar och lyckliga stunder med mindre pafymdoftande bäbisblöjor. Många skrattar med sina vänner andra skrattar åt sina vänner en del skäms dagen efter andra minns knappt någonting alls. Jag har fortfarande en del små måsten kvar innan jag kan koppla av ordentligt och få helg. Men efter att jag skrynklat färdigt min näsa mot datorskärmen och gnuggat mina svidande ögon, då ska jag äntligen pusta ut och bara tänka på soliga morgondagar och mindre parfymdoftande bäbisblöjor.
