Sitter i mörkret och knappar in till synes hemliga rader in i en dator. Tänker på mycket nu men inte är det på jobb, massa saker snurrar runt och jag har en smula skitsvårt att koncentrera mig på det jag ska. Måste vara våren eller? Tar en omväg hem från jobbet bara för att det är gött att gå lite grann. Har så pass hög musik i lurarna att jag inte märker cyklisten som ropar irriterat bakom mig för att få komma förbi. Skrämd som en hare skuttar jag åt sidan med ett OJ! Kommer hem medan lägenheten genomgår en strikt organisering. Där allt nu ligger på sin rätta plats och inget av onödig natur finns kvar. Papper och klisterlappar flyger runt i luften medan Isak förklarar att han ordnar upp saker. Shit killen har koll tänker jag och hämtar ett glas vatten innan det är dags att återigen sätta mig vid datorn. Fast denna gång knappa ner något förhoppningsvis mer läsligt än det jag gjorde på jobbet. Till höga skratt äter vi en TV-seriemiddag, kyckling med linser, sallad och kantareller. Glad över att ha det så bra som jag har det just nu. Har ett sånt där fånigt flin mitt i ansiktet idag och igår troligtvis i morgon med. Skulle ha hatt min Skorpan här bara så hade jag varit lika nöjd som grodan som nyss blivit prins. Men trots att jag inte har min näst lurvigaste vän här så känns det som om jag är på rätt ställe. Tycker alla borde någon gång våga bryta sitt invanda mönster och kasta sig ut i ett stort eller litet äventyr. Det kan vara allt från att hoppa fallskärm till att välja nya godisar i påsen. Bara att våga det minsta lilla kan du vinna så otroligt mycket på. Jag tränar mig själv på att överaska mig med att våga lite mer än vad jag tror. Nu gör jag det! Tänker jag, och så rätt var det är så har jag gjort det. Tillslut blir det naturligt att ringa det där läskiga samtalet, fråga den där knutten i skinn om vägen, skratta högt åt något väldigt roligt jag hör i mina hörlurar, ropa till min kompis jag tappar bort på ICA istället för att skamset svansa runt tills jag hittar honom. Tadaa… Så har livet blivit ett äventyr bara igenom att bara göra det och inte ora sig över vad alla andra ska tycka. Innan jag nu borrar ner huvudet i kudden och dreglande snusar mig bort vill jag bara säga: Våga ta lite nya godisar i påsen spänning är roligt.
Det har slutat regna ute och det doftar blött av ny energi som sprider sig ända in igenom det öppna fönstret. Som om marken får andas lite grann. Ta en liten paus från all skit den får stå ut med från oss människor. Gamla fimpar och glasspapper spolas bort ut med gatstenen och kvar blir bara den kala rena gatan. När jag huttrande i snöslasket sprang till jobbet i morse så var jag innerligt glad att jag arbetar inomhus. Tacksam över att slippa stå dubbelvikt och känna hur känseln sakta försvinna från fingrarna på högerhanden. Tacksam över att slippa slita igång den sura motorsågen i regnet. Tacksam för att slippa fatta blöta händer om släggan för att slå bort sprintarna som håller tågrälsen på plats. Tacksam för att slippa köra traktor/taxi tills huvudet nickar. Tacksam över att slippa komma hem med djurbajs på kläderna.
Allt detta har ju varit en stor del av mitt arbete efter gymnasiet och garanterat något jag kommer sakna om ett tag. Ingen aning om jag kommer jobba med det jag gör idag i framtiden. Troligtvis jobbar jag med något jag finner intressant och utmanande. Är alldeles för rastlös för att jag ska tro på att jag jobbar på samma arbete livet ut. Men jag har haft fel förr! Rätt var det är så sitter jag väl där i min hammock efter 40år på samma ställe och är säkert nöjd med det. En sak är jag säker på, hammocken ska införskaffas! Om den så bara ska stå på min balkong så ska den i alla fall finnas där. Under soliga lördagsmornar kan jag sitta där och fundera ut något trevligt. Visst låter det kalas?! Det finns plats för några fler, då du och dina vänner är varmt välkomna att sitta och gunga med mig en stund. Åh nog finns de kaffe å kan ja löva! Kok kaffe såklart. En kaka till? Jah du behöver inte äta upp om du tycker det var äckligt. Känner du igen dig? Nog har vi hört det där förr av någon Mormor/Farmor mer än en gång. Och visst har vi tagit en bit till trots att tårtan eller kakorna står oss upp halsen bara för å vara snäll. Just äta kakor har väl aldrig jag varit kass på direkt. Det måste jag erkänna innan jag får massa mail om att jag visst åt kakor! Helst alla som fanns. Men hemma hos mig ska det alltid finnas plats för fler. Alla som är någorlunda släkt med mig minns nog godisburken med fruktmotiv som stod på bänken bredvid mikron hemma hos min mormor. Den var aldrig tom, som liten trodde jag det var en magisk burk som gjorde godis. Men som äldre blev det bara en väldigt trevlig burk. De flesta i släkten har nog stoppat ner sina inte alltid små händer i den där burken för att fiska upp något smaskigt. Just den burken var den enda jag ville ha som minne efter min kära mormor. Den ska jag ta och fylla med godis så att alla som kommer och hälsar på mig kan stoppa ner sina stora eller små händer. Så finner du dig själv godis sugen eller bara vill sitta och gunga en stund så tappa inte bort mitt nummer. Välkommen!
Pendeltåget gnisslar vidare söderut mot Södertälje C med en bodpojk utklädd till IT tekniker. Han sitter och tittar ut över lampor och bilar som swichar förbi utanför fönstret. Det pratas näst intill ett främmande språk i sätena bredvid. ”jaba lixom?!, han ba å ja ba å vi lixom vadå va?!” Han flinar brett åt det och bryr sig inte om ifall det märks. Om det blir pinsamt då är det ändå inte han som skäms. Fler lampor än vad han kan räkna till sträcker ut sig som ett gnistrande täcke mot horisonten. När han sitter och drömmer som bäst nyser en enorm karl honom i nacken. Äcklad och med bacillskräcken krypande under skinnet sneglar han argt bakåt och suckar helsvenskt högt för att sedan vända sig om igen och återvända till drömmandet ut igenom fönstret. I tanken är han någon annan stans. Långt ifrån värkande visdomständer och trötta lattemornar. Tankarna formar en hund som skällande hoppar och morrar lektfullt med en pinne i munnen. Lycklig och helt omedveten om resten av problemen i världen. Barnsligt låter han sig ryckas med och för en liten stund glömma bort allt annat. Den höga elektroniska rösten sliter tillbaka honom till det gnisslande pendeltåget och det är dags att kliva av. Rock ON!!
Det är Tisdag med det känns som måndag. Måste vara för den där långhelgen som vi vanliga människor kallar för påsk. Jag har minst lika många självlysande tankemaskar i huvudet i dag. Men skillnaden är att jag idag inte orkar oroa mig längre. Sitter med trötta fötter och något som skulle kunna vara soundtracket till mitt liv ljuder i bakgrunden. Jag glider vidare med allt på jobbet och hoppas innerligt att mina kollegor är nöjda med det jag gör. Nöjd med middagen jag lyckades koka ihop ikväll (fick ofc lite hjälp men det är en hemlis!) Det vore lögn och säga att jag behärskar matlagning men jag har en önskan att bli bättre. Måste erkänna att jag skäms lite över att jag inte kan laga så där underbar mat som impar på folk. Antingen så är alla andra skit bra på att laga mat eller så är jag väldigt lätt impad 🙂 Hursom så är det något som varje vuxen människa bör kunna. För övrigt så gillar jag Stockholm mer nu när det börjar bli lite grönt och värmen kommer på riktigt. Trots att jag är en bondpojk ut i nävarna så trivs jag fint här. Vatten, mycket vatten och folk ännu mer folk än vatten. Även en och annan Kanadagås. Men om jag ska vara ärlig och det ska man ju alltid vara så vet jag inte om detta är en stad jag kan se mig själv skaffa familj i. Den är fantastisk på alla vis. Bara det att jag har svårt att se mig passa in.
Jag tar en lång behövlig hundpromenad i en vårdag som känns som sommar. Ny badad och ovetande om att hans husse ska återvända till Stockholm går han lyckligt vid min sida och sniffar på allt från kottar till överkörda paddor. Det är roligt att ha en hund jag känner mig mycket gladare nu som hundägare. Mitt huvud har varit fyllt med massor av funderingar. Vissa stora och komplexa andra struntsaker men som jag ändå inte kunnat släppa. Det är så mycket som händer på samma gång, det brukar ju vara så. Allt eller inget liksom. Jag föredrar nog allt om jag måste välja. Är inte en person som har långtråkigt. Brukar ha tråkigt i ungefär en stund sen hittar jag på något. Livet blir inte roligare än vad man gör det till. Vilket är ju kalas! Det innebär ju att man kan styra sitt liv till att bli hur skoj som helst.
Jag tar den långa promenaden och känner att det är rätt gött att gå där tyst med en hund och bara låta tankarna snurra bäst dom vill. Föreställer mig tankarna som skimrande maskar som virvlar om varandra likt en ormgrop. Ingen ordning alls utan bara ett skimrande kaos. Ett kaos av lysmaskar tänker jag och plockar upp en tanke som gnagt sig fast i mig under några veckor. Suckar och går igenom den i huvudet en gång till. Så här i solljuset en bra bit ifrån mörkret och stirrandet i tacket känns de knöliga problemen inte alls så jobbiga. Som om berget jag såg i går bara en hög med små sten idag. Kanske borde öva mig på att släppa mina grubbel för en stund så jag sedan kan se på dom i solskenet när inte verkar vara så jobbiga som jag tror. Flinar lite åt min nära på ångest i natt då allt verkade hopplöst och går vidare. Livet är ju skit härligt det är bara att öppna ögonen och sluta grubbla!
/Kram på er
Tunnelbanan så där fullproppad med stressade mammor, coola tjejer med tuggummi, gubbar i keps, tanter med skägg, männen med portfölj suckar samtidigt i kör medan de snabbt kastar i väg ett mail på sina mobiltelefoner. Har du lekt gissa vad dom tänker leken? Hehe ngt jag kan roa mig med om jag tex sitter och väntar på ngt. Människor runt omkring blir offer för min sjuka fantasi. Det kan handla om att tanten i kassan är så kissnödig att hon funderar på att vattna buskarna utanför affären. Eller den coola hip-hop killen med dom stora lurarna egentligen står och diggar till smurfhits. När jag sedan fnissar som en galning undrar säkert folk vad jag håller på med. Men det är ju en hemlis! 😉
Det här är inte en översikt över Las-Vegas. Inte heller en flygblid över Mexico utan en ruskigt geekig bild på en mailserver. När jag var bara en liten snorig gosse kunde jag sitta långa stunder och fantisera över vilka som bodde där nere bland kretsarna. Och vad var det egentligen som producerades i dom där fabrikerna? Garanterat mini robots eller små rymdskepp. Tycker om barns ohämmade fantasi och kan bli en smula avis när jag ser dom leka med ingenting. Prata med sina låtsasvänner och sjunga nonsens sånger. Skulle jag göra det så låser man nog in mig i ett vadderat rum i tvångströja. Fantasin förbereder oss på att kunna sätta sig in i andras människors situation. (Tyvärr så fixar inte alla det trotts att de ska föreställa vuxna). De kanske hade en fattig fantasi som liten vad vet jag. Tror det kan vara nyttigt att tillåta sig själv att tänka som ett barn ibland. Själviskt och med inte den mista tanke på vilka konsekvenser det skulle kunna ha. Allt för att inte vardagen ska bli grå/trist/dammig som den annars lätt blir när det enda som finns snurrande i skallen är räkningar och måsten. När det som egentligen behövs är en kram och en glass. Kanske hoppa på en buss och se vart den åker. Miniäventyr som kan förändra vilken värdelös tisdag till en riktig toppen dag.
Så varför inte lova dig själv att minst en gång i veckan bara göra sånt som du blir glad av? Testa det är inte farligt och det gör förhoppningsvis inte ont. Ta ledigt från alla vuxenmåsten och knapra i dig några krumilurpiller. Det värsta som skulle kunna hända är att du missar en tvättid eller betalar räkningen en dag försent. Sånt överlever du jag lovar. I utbyte får du närmare till skratt, en hel hög med massa goa historier att dra för polarna i bastun och om möjligt ett lite roligare liv. Jag brukar lura mig själv att ha roligt. Som att börja dansa till musiken i lurarna och skita i vilka som tittar eller tycker jag är knäpp. Eller varför inte sjunga högt och falskt när du tömmer diskmaskinen på jobbet. Skämmas är för loosers. Blir det pinsamt så är det ju dom som tittar som skäms inte du! Du har ju bara roligt 😉
Dansa loss!
/Kram på er
Jag borde egentligen rätta mig i ledet och gå på trottoaren som alla andra grådammiga människor.Men jag finner det svårt då mina ben vill sparka brädan allt snabbare medan jag har vårvinden i håret och asfalten under fötterna.Bilarna åker läskigt nära med jag gillar att ha adrenalinet i blodet. Det är skönt att känna att man lever brukar jag svara dom som tycker jag beter mig som en galning. Jag är inte en sån person som sitter stilla och virkar medan jag väntar på att kaffet ska bli klart.Eller funderar över hur jobbigt det skulle vara om jag kör omkull. Jag kan inte leva mitt liv ordentligt om jag hela tiden ska oroa mig för vad som skulle kunna hända. Som tex att köra om kull, eller få parkeringsböter, tappa brallorna på väg till bussen, stå på scen med gylfen öppen, snyta sig i farmor gardiner, hicka på Nobel middagen, kräkas på första dejten,
Säga helt fel sak.. Skriva dumheter på bloggen… Tänker nog inte så mycket alls på vad andra ska tycka och tänka om mig vilket kan vara båda bra och skit dåligt. Ni som känner mig vet ju redan vilken härlig och otroligt trevlig kille jag är. Som nog är en aningen för självgod för mitt eget bästa. Men det kan bara inte hjälpas, jag är inte sämre än så här 😉 Med stor nyfikenhet och med ett litet barns förväntan försöker jag se framåt. Vad som komma skall har jag inte en aning om. Vet bara att det kommer bli spännande att få veta. Fram tills dess får jag väl sparka på allt vad jag kan…
/Kram på er
Varför inte börja denna soliga vårdagsmorgon men en sockersöt dikt jag hittade på en lapp i min byrå.
En solskensdag med blänk i ögonen. Smältande hjärtan under en kylig promenad.
Lyckan bubblar, leende smittar, skratt hörs, åh vad jag är lycklig.
Du sitter mittemot med glittrande ögon och blottade tänder.
Ögon möts, hud krusas. Vågor igenom kroppen jag andas tungt.
/kram
