Här kommer de äntligen bilderna från bröllopsresan. De är rätt stora så jag lägger bara upp några stycken i brist på plats på servern.
Det var en helt fantastisk resa, en passande avslutning på ett fantastiskt bröllop. Martina hade varit på Azorerna en gång förut. Och visst var det precis så som hon hade beskrivit det. Massa blommor överallt och varmt, väldigt varmt. Så här nära september känns det långt bort med 30grader varmt, en massa glass och god mat.
Resan började med det där extra pirret i magen att snart åker vi! Planet lyfte och vi var äntligen på väg…
Flygningen över tog ca fem timmar med Tom & Jerry, het flygplansmat och halva Hunger games (The girl on fire). Väl framme på den gröna ön så var det Svensson buss som gällde till hotellet. Skönt och smärtfritt landade vi på ett hotellrum som såg ut att vara hämtad ur en 80tals action film med Stalone. Bruna golv och som vanligt hårda sängar, men det minst trevliga var faktiskt duschen. Det kändes som om man stod under en högtryckstvätt alternativt en biltvätt med antingen hett eller iskallt vatten. Mörbultad klev vi ändå ur något renare än när vi kom in. Vattnet renar de med klor så ska du till Azorerna så förbered dig på att bära runt på vatten.
Men maten, MATEN vilken mat de serverade oss där, nog för att vi vid ett tillfälle fick laga den själv på en het sten så var den nästan alltid fantastisk, med undantag av den gången då vi var ute på utflykt och fick äta mat som de tillagat i heta källor och därav tagit en svag svavel smak. (inte så gott om du nu inte smakat svavel)
För att uppleva den vackra naturen på nära håll så bokade vi en heldag på hästryggen. Vi tog oss de knappa 3 milen runt en utav öns vulkan kratrar på ca 5 timmar med lunch paus. Vilken dag det blev, varmt, vacker och ordentligt med motion för benen/rumpan. Det ska tilläggas att dagen efter vankade vi en aning men det var de värt!
Nästintill överallt kunde man köpa öl, vilket jag gillade skarpt då den hetta som följde oss under dagarna hjälps bäst med en immande kall. Plus glass då förståss, massvis med glass! Med dryga 20grader i Atlanten så var det inte så svårt att boka en ”simma med delfiner tur”. Blått, väldigt blått vatten och massor med delfiner. Så fort vi åkt ut en bit så kom de intill båten, en del riktigt nära sen var det bara att kasta sig i det VÄLDIGT djupa vattnet. – ”Don’t think obey!” talade guiden om för oss när några av oss i båten tvekade en stund innan i hoppet. Eftersom delfinerna var vilda så simmade de iväg så fort vi var i vattnet, som närmast var jag ca 4-5m, hela tiden hördes deras ”sång” när de pratade med varann.
Vill bara tack min underbara fru som tack och lov svarade ja ♥
Resten får bilderna berätta… 😉
Kram på er!
Jag var nog en smula övermodig när jag satte mig i bilen i morse och tuffade upp emot Sundsvall i jakt på mina bröllopskläder. Timmarna gick dock snabbare än vad jag har tänkt mig. I vissa affärer fanns det kavaj med inga byxor, men inget kändes riktigt rätt.
Bestämde oss då för att leta vidare på annat håll. Väl inne i en av stans finare butiker känner jag mig med ens mer omhändertagen än vad jag gjort på länge.
Mannen i kassan var stiligt klädd, det syntes på hela hans kroppsspråk att han kunde det här med kostymer.
Jag väljer en grå kostym med svalt tyg och smal passform. Det är en väldigt stilig spegelbild som tittar på mig där inne i provhytten.
Nöjd och trött åker jag nu hemåt mot hudik i sommarvärmen.
Trevlig helg på er!!
Det är förändringarnas vindar som blåser upp nu. Känslan av att det händer så mycket i våra liv nu går att ta på. Inte bara i mitt utan i alla mina vänner har även dom stora planer på gång. Det är väl så att vi har hamnat i den åldern, det köps hus här och skaffas barn där. Vissa flyttar ihop andra funderar fortfarande. Det byggs till och med hus i min bekantskapskrets, men jag gillar’t! Det är skönt att det händer något, står man och väntar på att något ska hända kommer man ångra sig sedan när man sitter där skrumpen och grå i sin hammock med en kopp hett kokkaffe och funderar på alla de saker man borde gjort.
Nedräkningen till bröllopet tickar på, det är nu dryga 81 dagar kvar, med allt som ska göras och fixas innan så känns det inte som så lång tid. Fler och fler punkter bockas av på att göra listan. På torsdag ska vi äntligen prata mat, hoppas på grillat med potatis gratäng mums! Kläder har Martina ordnat nästan klart, jag då? Nja inte där än men jag jobbar på det. Att hinna köpa bröllopsstassen efter jobbet krävs stålmannenspeed. Men igår snubblade jag över den här sidan.
Kanske kan vara något, måste bara bestämma mig över vilket mönster/färg jag ska ha på mig. Maffioso stilen eller den softa, kanske strikt stilig eller bara allmänt proper.
Den 17/5 är sista dagen för anmälan, då börjar det stora pysslet med att sätta alla bordsplaceringar på allvar. Senaste veckan har det ramlat in ca 20st anmälningar, så 100strecket är inte långt bort. Med alla de galna kompisar jag har så kommer festen bli helt magisk.
Det är samma fullklottrade kalender varje år. Bläcket har i och för sig bytts ut mot ettor och nollor men för den delen är det inte mindre snarare mer inknölade punkter i min kalender. Telefonen ringer och jag lovar, samma sak varje gång. Våren i år utmärker sig från mängden då en del av de inbokade punkterna faktiskt handlar om mig! Eller om oss rättar jag mig själ medan jag skriver. Med bröllop kommer ju som bekant en långtradare med plandering. Det ska pratas hit och det ska bokas dit, men det gör de samma bara det blir bra. Jag skulle kunna prata med 1000-tals bara vår dag blir toppen. Men från vem beställer man fint väder? Eller att alla gäster man vill verkligen kommer? Tillslut är det ju bara att hoppas som åtterstår, och det är jag lite mer av ett proffs på 😉
Det är bara trösta sig med att den som har för lite att göra har tråkigt.
I morgon bär det av mot Närke igen, jag ska ägna mig åt lite hederligt kroppsarbete.
Undrar hur mitt liv kommer se ut nästa vår? Förhoppningsvis är vi då mitt i ett husprojekt. Den som lever får se.
För varje dag som går nu så kommer den största dagen i mitt liv allt närmare. I går var det exakt 4 månader kvar till den 28 juli. Dagen då jag gifter mig med världens underbaraste kvinna. Alla ni som har planerat och genomfört ett bröllop vet hur jag känner mig nu. Förutom att jag är ny på jobbet så ska vi mitt upp i allt planerande komma ihåg varandra också. Jag citerar flitigt min gode vän Kristian. ”Klarar man av att planera ett bröllop tillsammans och samtidigt säga ja i kyrkan, då klarar man vad som helst efter det.”
Det ligger mer sanning i den är vad jag först trodde. All romantik och rosenblad drunknar i val av servetter och vilka sorts ljusstakar som ska stå på bordet. Självklart tycker jag att sådana saker är viktigt också, men det blir väldigt mycket praktiska saker innan vi äntligen står där framme vid ”lillprästen”. För 2 dagarsedan var det inte ens säkert vilken präst som skulle viga oss. Ett samtal på telefonen, i andra änden den lokala kyrkoherden. – Hej, jag ringer och kontrollerar om det skulle kunna gå för er att flytta fram vigseln ca 2 timmar vi har nämligen ingen ledig präst som kan innan dess.
Mitt korta svar efter den dumma frågan var, självklart inte! Vi har redan så tidigt som i januari skickat ut inbjudningar till närmare 130 personer. Hur mycket tidigare de andra hade bokat sin vigsel strutande jag i. Tyvärr så var vårt huvud val av präst upptagen. Han var bortrest och rätt långt bort dessutom. Men efter två dagars nagelbitande meddelade han att han åker enkom för att viga oss. Vilken hjälte!
Emellan alla support samtal har jag pratat med både kocken, fotografen och kyrkan igen. Dessutom är det en massa gamla kunder som nu helt plötsligt snokat reda på mitt nya nummer och nu vill att jag ska släppa allt jag har och komma och klippa deras får. Men med tusenmiljoner saker i skallen är det VÄLDIGT skönt att veta att vi är två om det här. Att hur det än bli och vad som än händer är vi i alla fall två stycken som tar den smällen tillsammans.
Martina fick ett tråkigt samtal i förrgår om att hennes barndomsvän inte kan komma. Ruskigt tråkigt, och ärligt talat tycker jag det var på rätt skumma grunder dessutom. Visst är det så att när man planerar sitt eget bröllop så blir man väldigt ego, hela världen kretsar kring oss och det är en själklarhet att alla som är bjudna vill komma. Så är det självklart inte, och det vet både jag och Martina innerst inne. Men vissa av de namnen på gästlistan förväntar vi ju oss att de ska dyka upp, så är det ju. Lyckligt vis är det inte så många fler som har tackat nej. Men det är ju inte OSA deadline än. (hehe optimistiskt lr hur)
I helgen ska jag verkligen passa på att vara ledig för nästkommande 5 är jag fullbokad, där rök den vilan. Men sova kan man göra när man blir gammal eller hur? Det känns ungefär som när man var liten och väntade redan på julafton i april fast trehundra gånger värre och med tusenmiljoner fler fjärilar i magen. Men jag har hört att det är så det ska vara.
Telefonen skakar till där den ligger på vardagsrumsbordet. Det är från Gunilla min kusin som med glädje anmäler sin familj till bröllopet. Nu börjar det tänker jag med ett pirrande känsla i magen. Det firas med popcorn och så ska det låta. Måndagsmys när man kan ta på den. Vardags magi när den är som mest magisk.
Första dagen på 2012, året då jag gifter mig med min älskade Martina. Bröllopsplaneringen är i full gång. Vi sitter och plitar ner adresser till våra nära och kära. En hel hög med kort blir det. För er som suttit i samma sits som oss och listat upp vilka av era vänner som ska närvara på den stora dagen känner säkert igen er i den obehagskänsla som kommer av att behöva sålla bland sina vänner. Jag är en sådan person som hellre äter skorpor med mina vänner än oxfilé ensam. Jag är dessutom välsignad med en jätte släkt, de fyller duktigt ut antalet i högen.
Martina skriver på kuverten och jag stoppar i korten, en trevlig arbetsfördelning då min handstil inte duger att läsa ifrån. Allt sånt här pyssel tar en massa tid med det är väldigt mysigt att sitta där och pyssla ihop. Vad det gäller resten av planeringen så har vi lyckats hitta ett par till bitar till pusslet. Lokal till festen, musiken i kyrkan samt glas till välkomstdrinken. Ett stort pussel blir det, men vi har ju hela våren på oss att pussla färdigt.