Händer som jobbat
Det luktar gott från det nyslagna gräset. En trött humla påkallar min uppmärksamhet då jag häller upp en kopp kaffe i locket på termosen. Den letar tappert efter något att stoppa isig i bland de vissna blommorna och det regnvåta gräset.
Efter en hel del skruvning och långa kvällar så stod pressen äntligen klar några veckor senare än vi hoppats på. I början på sommaren såg det mörkt ut, vi som alla andra i samma sits visste helt enkelt inte hur det skulle kunna gå ihop.
Det verkar trotts allt som om vi får in de där gräset många har svårt att få att räcka till detta torra år.
I år är det Martina som dragit det tyngsta lasset med alla de timmar hon hoppat i och ur traktorn då pressen krånglat när snudd på varje bal skall plastas.
Då är det lätt att hålla sig för skratt.
Drömmen är nu att investera i en nyare mindre krånglande press.
”Som alla vet, det går inte att bromsa sig ut en uppförsbacke”.
/ Wiktor
