Jag vaknar ovanligt sent denna morgon med Adam klagande över att farsan är så seg med att stoppa in maten som aldrig verkar dyka upp. Stapplande tar jag mig ur sängen nöjd över att den lille krabaten behagat sova i en hel timma till!
Vrider mikron någon sekund för kort och får värma mjölken ytterligare en gång, Adam har nu gått upp någon oktav där borta i sovrummet.
Tyst och nöjd flinar han sömndrucket innan han somnar på skötbordet. Det är lätt att bara pausa verkligheten när man står där och tittar ner på sitt barn. Något som skulle kunna vara en evighet senare, det har jag svårt att bedöma bär jag honom tillbaka till sägen och vi lyckas somna om en halv timma till. Det är inte för ens hundarna tycker att det är dags att lätta på blåsan som vi bestämmer oss för att massa oss ur sängen.
Det är en trevlig höstdag som möter oss på trappen, en lagom kall och solig höstdag. Färgerna har börjat brinna till ordentligt och det längtas ut i skogen nu mer än vanligt. Jag har dock svårt att tänka mig att jaga med den lille på armen. Han får nog lära sig att gå först i alla fall.
En kaffekopp senare kommer Martina hem efter morgonmjölket och vi bestämmer att det är dags att flytta tillbaka ”vallningsfåren” till den stora gruppen. Smidigast flyttar vi djur tillsammans. Martina, teja och jag. Det är så otroligt skönt att ha en så duktig hund på gården. Hon har räddat oss många gånger och jag har svårt att tänka mig hur man orkar driva djurhållning utan en vallhund.
Innan det var dags för mig att lämna över stafettpinnen till Martina och fara in till jobbet föreslog hon att vi skulle kolla på tapeter till köket. Det blev en behagligt mysgrön historia med löv på. Den fick dock beställas, så vi kanske hinner få den innan helgen.
En helt klart kalas bra start på denna tisdag.
