Det regnar utanför, en sånt som man brukar kalla för höstrusk. Dock så sitter de mesta utav löven kvar på träden och vinden är inte riktigt så där isande som den kan vara framåt oktober.
Vi börjar planera för att ta hem fåren till gården igen då sommarbetet är på upphällningen, höst som sagt. Snart ska det mönstras å de yngsta baggarna ska flytta från tackorna, kvigorna och fåren måste bonas om inför vintern, kanske det behövs en utbyggnation. Mer än ett järn i brasan som bara borde vara en eld.
På jobbfronten för min del ser det minst sagt lite osäkert ut. Det är olika bud dag för dag, jag vet inte ens om jag har jobbet kvar nästa vecka, även om det har luftats om att vi ska få fortsätta en månad till.
Men som min far påminde mig om här om dagen ”Du blir aldrig arbetslös bara obetald vissa perioder”. En hel del ligger det i vad han sa. För visst finns det en massa saker som skulle behövas tas tag i där hemma. Vem vet det kan till och med bli bra med att få lite mera tid att lägga på gården. Ett stort steg närmare livet som bonde. Att som anställd dimpa ner i ett jordbruksliv där lönsamhet är snudd på ett skämt, är det viktigt att komma ihåg det som inte går att mäta i pengar. Den förhöjda livskvaliteten det innebär att planera sin egen tid, att se resultat av det arbetet som är nedlagt i form av djur som växer och åkrar som frodas. Arbetet nära och i naturen kan vara värt så mycket mer än de tusenlappar som vi så gärna vill samla på oss. För i slutändan är det väl ändå hur vi mår och hur vi använder den tid som är vår.
Frågan är då är jag orolig för framtiden? Nja snara mer nyfiken på vad som gömmer bakom de tomma kalenderbladen. Kanske sitter jag i traktorn, kanske knappar jag på en dator kanske…
Spännande!
