Världen snurrar med bruten fart, kalendern, mobilen, nyckar och komihåglappar. Allt fortare och fortare tills de suddas ut till stäck och färger. Jag ser ingenting längre bara en gröt av uppgifter och löften. – Jajamän, klart jag kan fixa det! Hör jag mig säga och i samma mening funderar jag på hur jag ska hinna med. Kvällen kommer och jag har då hunnit med mer än vad jag trodde var möjligt. Precis så som man säger ”vill du ha något gjort fråga den som är mest upptagen, han har tid”. Det ligger en hel del i det, jag behöver nog lite stress och en fullproppad kalender för att jag ska vara effektiv. De veckor som kalendern är några kilon lättare finner jag mig själv skjuta upp saker till morgondagen.
Vad är det som tar emot ibland? Vad är det som får mig att låta bli att ringa de där samtalen? Jag vet ju att det är bara att ringa så är det gjort, ändå sitter jag där på den sista dagen innan deadline och funderar på varför jag inte ringt innan!
Kommer framförhållningen med erfarenhet eller är det något man måste bestämma sig för att skaffa sig?
Jag hoppas på att jag bättrar mig på det här. För vem tycker om att alltid vara ute i sista stund?
Nu ska jag lämna tillbaka en bil jag tacksamt fått låna i en hel månad.
Trevlig måndag!
En reaktion på ”Det är i stress jag hinner med”
Lilla NorpanPublicerat den 11:24 f m - jun 7, 2012
Hmmm, jag håller med dig. Oftast av någon konstig anledning är man som mest effektiv under lite stress. Men samtidigt har jag märkt att det inte får vara för mycket stress under press för då blir man bara virrig och springer runt som en yr höna istället 🙂 Men även jag behöver bli bättre på lite framförhållning ibland 🙂 Lätt att vänta med saker till sista minuten ibland.