Skumpar på ett säte som näst intill växt fast i baken på mig. I timmar har jag nu suttit och nött på mina jeans. Med den syrefattiga luften i mina näsborrar gissar jag att på var enda säte i detta tåg sitter det andra rumpor och skumpar. Jag har ingen aning om vart de andra är på väg men själv sitter jag och stortrivs trotts träsmak och domnade ben. Jag är på väg ner till min Martina för att sedan åka mot götet i morgon på bröllopsfestligheter. Jag tycker om bröllop, alla är på så bra humör, iallafall så ser det så ut. Det är ingen som tänker på annat än soliga morgondagar och lyckliga stunder med mindre pafymdoftande bäbisblöjor. Många skrattar med sina vänner andra skrattar åt sina vänner en del skäms dagen efter andra minns knappt någonting alls. Jag har fortfarande en del små måsten kvar innan jag kan koppla av ordentligt och få helg. Men efter att jag skrynklat färdigt min näsa mot datorskärmen och gnuggat mina svidande ögon, då ska jag äntligen pusta ut och bara tänka på soliga morgondagar och mindre parfymdoftande bäbisblöjor.
