Jag ser den först i ögonvrån, snabbt knappt märkbart. ”Visst var det?… Jo det måste det ha varit. ” tänker jag och lyssnar efter något ljud som skulle kunna avslöja vart den är någon stans. Det hörs ett litet prassel, snabbare än Fantomen kastar jag mig ner och fångar lyckan med bara händerna. Länge har jag varit utan lyckan men nu när jag äntligen fångat den, släpper jag aldrig taget. Håller hårt men ändå inte krampaktigt, med ett stort leende utkletat i hela ansiktet smittar jag. Lyckan jag fångat räcker åt alla, ju fler som jag få dela den med ju större blir den. Så känner du dig lite nere, eller bara är lite små seg är du varmt välkommen hem till mig så utlovas en stor kram samt fika. Jag lovar att alltid ha ett extra kaffepaket i skåpet, man vet aldrig när det kommer fika sugna passapåumgåsbesökare. Utanför mitt hus ska jag ha en hammock med plats för en till. Det är bara att slå sig ner om du känner kaffetarmen knorra eller bara vill sitta å ljuga en stund. Välkommen!
