” Hördö öcken de e´?!” Säger en välbekant röst i andra änden av telefonen. ” Men är det inte Öskar?” Svarar jag och ett glatt ”Ehjooo” kommer till svar. Mannen jag pratar med är en gammal kund till mig. Han har några får i en liten by några mil utanför Hudiksvall. Av byborna kallas han Sprint Öskar, ler åt det komiska i att den där halta glada gamla gubben har en smeknamn som har med löpning att göra. Det är en väldigt varm människa som trots krämpor möter mig varje gång med ett leende. Han berättar historier om hur det var att köra lastbil mellan Delsbo och Hudik på 50-talet. För att komma upp för de branta backarna var de tvungna att sitta på en av stänkskärmarna med fingrarna i motorrummet och på så sätt kräma ur skrället några extra hästar. ”Hähee jaa, vi hängde som ena f`lagger på sia” skrattar han och tar en stor tugga av i en av sina nyinköpta muffins. Förr tillbaks hade Oskar en papegoja som hette Hugo ”Den du smuggla ja hem i inneficka!”. Han kunde härma mopeder, skrika högt och retas genom att knäppa med näbben i bur gallret. När Hugo retat upp Oskar tillräckligt eller Öskar som han själv säger utbrister han ”Men nu jätte du sluta fa´leäs anarsh kömma stor näbb!” Så haltar han iväg efter en damvippa i flera färger och kör ner den i buren. Hugo blir tvär tyst och hoppar snällt in i buren och sätter sig i ett hörn. Det ser lite ut som om han skäms över att retat upp Öskar så pass att stornäbb kom. Jag myser, just det här kommer jag alltid att minnas. En historia ni som stått ut med att umgås med mig kan utan och innan. Jag försöker härma honom så bra jag kan men hör att jag är bara nära, men hoppas att den värme som Öskar sprider om kring sig smittar även på fler. Om jag lyckas bli en gammal gubbe så vill jag bli lika glad som Öskar. Flina så bara två springor syns till ögon, kanske skaffar jag mig till och med en Hugo vem vet. Fram tills dess är det bara att nämna Öskar så kommer jag dra replikerna för er.
