Regn ghaa vad skönt! Ta en kaka till.

Regn ghaa vad skönt! Ta en kaka till.

Det har slutat regna ute och det doftar blött av ny energi som sprider sig ända in igenom det öppna fönstret. Som om marken får andas lite grann. Ta en liten paus från all skit den får stå ut med från oss människor. Gamla fimpar och glasspapper spolas bort ut med gatstenen och kvar blir bara den kala rena gatan. När jag huttrande i snöslasket sprang till jobbet i morse så var jag innerligt glad att jag arbetar inomhus. Tacksam över att slippa stå dubbelvikt och känna hur känseln sakta försvinna från fingrarna på högerhanden. Tacksam över att slippa slita igång den sura motorsågen i regnet. Tacksam för att slippa fatta blöta händer om släggan för att slå bort sprintarna som håller tågrälsen på plats. Tacksam för att slippa köra traktor/taxi tills huvudet nickar. Tacksam över att slippa komma hem med djurbajs på kläderna.

Allt detta har ju varit en stor del av mitt arbete efter gymnasiet och garanterat något jag kommer sakna om ett tag. Ingen aning om jag kommer jobba med det jag gör idag i framtiden. Troligtvis jobbar jag med något jag finner intressant och utmanande. Är alldeles för rastlös för att jag ska tro på att jag jobbar på samma arbete livet ut. Men jag har haft fel förr! Rätt var det är så sitter jag väl där i min hammock efter 40år på samma ställe och är säkert nöjd med det. En sak är jag säker på, hammocken ska införskaffas! Om den så bara ska stå på min balkong så ska den i alla fall finnas där. Under soliga lördagsmornar kan jag sitta där och fundera ut något trevligt. Visst låter det kalas?! Det finns plats för några fler, då du och dina vänner är varmt välkomna att sitta och gunga  med mig en stund. Åh nog finns de kaffe å kan ja löva! Kok kaffe såklart. En kaka till? Jah du behöver inte äta upp om du tycker det var äckligt.  Känner du igen dig? Nog har vi hört det där förr av någon Mormor/Farmor mer än en gång. Och visst har vi tagit en bit till trots att tårtan eller kakorna står oss upp  halsen bara för å vara snäll. Just äta kakor har väl aldrig jag varit kass på direkt. Det måste jag erkänna innan jag får massa mail om att jag visst åt kakor! Helst alla som fanns. Men hemma hos mig ska det alltid finnas plats för fler. Alla som är någorlunda släkt med mig minns nog godisburken med fruktmotiv som stod på bänken bredvid mikron hemma hos min mormor. Den var aldrig tom, som liten trodde jag det var en magisk burk som gjorde godis. Men som äldre blev det bara en väldigt trevlig burk. De flesta i släkten har nog stoppat ner sina inte alltid små händer i den där burken för att fiska upp något smaskigt. Just den burken var den enda jag ville ha som minne efter min kära mormor. Den ska jag ta och fylla med godis så att alla som kommer och hälsar på mig kan stoppa ner sina stora eller små händer. Så finner du dig själv godis sugen eller bara vill sitta och gunga en stund så tappa inte bort mitt nummer. Välkommen!