Jag har inte mer än kommit fram till hundgården för att släppa in en av pojkarna då jag ser i ögonvrån hur en av lymlarna tagit sig in till tackorna och väcker de ur sin morgon vila.
Sekunderna som det tog att låsa grinden till hundgården och ta mig de ca 25 metrarna till hagen kännes som evigheter. När jag väl rundat vindskyddet som tackorna har mitt i hagen ser jag hunden gladeligen rundar fåren i 180, de har lamm i flocken och min första tanke var att de skulle springa över någon av de snudd på nyfödda, lyckligtvis så är får av den art som ställer sig upp och springer för fullt efter bara några timmar. Han håller yttervarvet ett par meter ifrån de yttersta tackorna och vågar sig tack och lov inte på att jaga runt de så större delen av flocken blir stående i mitten medan hunden springer varv på varv runt dom.
Allting toppas med att hund nr 2 hoppar in och ska ”hjälpa till”, husse mer eller mindre vansinnig skriker sig hes och får hund nr 2 tillslut att lägga sig ner. Bär ut hund nr 2, samtidigt som bror får tag i speedy gonzales, även han bärs ut.
Vi som lever med djur vet att sånt här händer, hundarna gjorde ju iof de det är tänkta ska göra, bara det att husse inte hade varken tid eller avsikt att flytta får just som när han tänkte hoppa in i bilen och åka till jobbet.
Sen, flera kvartar far jag in mot jobbet, med pulsen sakta på nedgång. Det var ju trotts allt mitt fel som inte hade uppsikt nog.
En någon längre stund senare sitter jag på ett planeringsmöte då dresscoden är något mer åt skjorta hållet än den smått svettiga tröja jag slängt på mig. Känner då en bekant lukt och börjar så smått leta med näsan var den kan komma ifrån.
Väl när det är dags för förmiddagskaffet märker jag att jag besitter en ordentlig mängd fårskit under skorna och även lite på byxorna sedan morgonens äventyr.
Nu kan jag skratta åt det och ursäktar mig för att gå och tvätta av det värsta. Och om sanningen ska fram så kanske kommunfolket mår bra av lite fårskit.
Kram på er!
I går kväll var vi ute på smygjakt efter den beryktade bävern. Med lätta steg noga placerade mellan kvistar och torra löv smög vi allt närmare platsen där chansen att få syn på den store gnagaren är som störst.
Skrämde upp 2 rådjur ca 15m framför oss, bäst att göra sig beredd tänkte jag och laddade bössan.
Ytterligare 50-100m senare får jag syn på en ”kollega” i bäverjakten som redan står på pass. Han upptäcker oss inte först när vi kommer fram. Vi småpratade lite och vi får veta att han var där tidigare samma dag och såg lervatten i bäcken. Vi önskade god jakt och vände hemöver igen.
Bävern är ett fantastiskt flitigt djur. Bilden är tagen nu efter ett par veckors arbetande med grävmaskin och motorsåg. Så här såg det ut innan, det ska bli skönt att kunna släppa dit fåren utan stövlar och vadarbyxor.
Trots att snön faller och vårens gäss ligger och surar ute på gärdet känner jag mig på toppenhumör. Fyller på den känslan med en liten filmsnutt som denna.
Det fick bli ett sånt där klassiskt ego shitvadjagärbra inlägg ikväll. Men när inte frun är hemma och kan berömma mig får jag väll göra det själv 🙂
Trots att Jag både är karl och förkyld så blev det kaklat.
Har dag efter dag klivit över högen med kakelplattor som aldrig verkade lägga sig själva.
Gött när man får arslet ur!!
Det ligger en slöja av gegga över Nils-Lars denna fuktiga januarimorgon. Vardagen har återfått sitt grepp om tillvaron, jag somnar om. Ute i köket stökar Martina på med hundar och frukostfixande.
Det har hunnit bli fredag den 3 januari 2014, trotsigt skapar det underkylda regnet en illusion av att mars redan står och skrapar på porten. Det är egentligen en sån där klassisk klämdag idag men vi snåla går till jobbet. Mitt i denna kladdiga vardag så är det lätt att glömma att vi faktiskt går mot ljusare tider, våren kommer ju om bara ett par månader. En mening jag upprepar för mig själv en gång till för att få den lilla extra energiknuff som behövs för att jag ens ta mig upp ur sängen. Väl uppe på benen känns det redan bättre, det är ju så mycket som kommer hända detta år.
Ute i fårflocken kämpar baggen på bäst han kan med att försöka hinna med alla tackorna. Han släpptes den 1, ska bli spännande att se hur tätt alla lamm kommer. I bästa fall har de ett fint och nybyggt fårhus att flytta in i till nästa vinter. Vardagsrummet börjar även det se beboligt ut, det mesta är gjort till och med soffan är inburen och provsutten, varmt välkommen och provsitt ni med. Nu hänger vi tavlor och funderar på belysning bäst vi orkar. Även hundgården börjar ta form ordentligt, grindarna sitter där de ska och markarbetet under ”kojan” är snart klart. Planen är att voffsingarna ska få det varmt och gott där inne, isolerat och med värmeslingor i golvet. Mysigt ska det vara! God fortsättning på det nya året önskar vi på Nils-Lars
Det är en sån där dag då det kryper i varenda cell, en känsla av att vara påväg någonstans men ansvarsrepen drar sig allt hårdare runt benen tills jag inte kan röra mig.
Jobbar över för andra gången denna vecka. Stirrandes på en kopieringsstapel tänker jag på sandhögen som ligger frusen där hemma oskottad. Det som jag trott att jag skulle ha hunnit för länge sedan. Jobba, ett sånt tidsödande hittepå. Vad mycke jag hade hunnit med om jag inte suttit här och stirrat på den där stapeln som kilobyte för kilobyte flyttar sig åt höger. 10min kvar nu, 15 min övertid, 30 min bort till de får jag lovat att klippa ikväll. Om bara de där kilobyten kunde jogga igenom kabeln istället för att krypa.
Jag ska bara…
Alltid detta jag ska bara, jag blir galen på jag ska bara. Skriker Alfons pappa i barnboken.
Han borde skrika lite på mig med, för det är tackvare ”jajamen det fixar jag” och ”Jag ska bara” som jag sitter här och glor på den stapeln som tillsynes fastnat på skärmen.
I morgon då ska det bli ändring, jag ska bara fixa det här först.
Den gamla timmerväggen ska få sig en ompyssling. Bort med allt lin och mossa som ligger mellan stockarna. Den ska målas vit sedan, för att det ska bli då där fräscht som man kan de på bild. Tänk fräscht nu när ni tittat på den här bilden och inte bös och töckeran dynga.
Kram på er!
Igår kväll kom Martinas Pappa och Faster för att stanna över helgen.
I helgen kommer det hända en hel del. Pappa Conny ska hjälpa oss att gräva ner dräneringsslangar i hagen närmast gården, vi ska slipa spackel, tapetsera, äta godmat, gräva lite till och prata ikapp det vi missat under de senaste månaderna vi inte träffats.
Lite övning med pojkarna ska vi nog hinna med också.
I eftermiddag ska jag hämta ut kablage till parabolen som vi ännu inte fått igång trots att vi flyttade in för ett bra tag sen. Men TVn har inte varit den största prioriteringen, har i och för sig inte något vardags rum att titta i än heller men det skadar ju inte att fixa kablaget innan.
Helst så skulle jag vilka hinna med och jaga rätt på den där bävern men det var så kallt i morse så nu hoppas jag på att det inte är is på vattnet.