Det är samma fullklottrade kalender varje år. Bläcket har i och för sig bytts ut mot ettor och nollor men för den delen är det inte mindre snarare mer inknölade punkter i min kalender. Telefonen ringer och jag lovar, samma sak varje gång. Våren i år utmärker sig från mängden då en del av de inbokade punkterna faktiskt handlar om mig! Eller om oss rättar jag mig själ medan jag skriver. Med bröllop kommer ju som bekant en långtradare med plandering. Det ska pratas hit och det ska bokas dit, men det gör de samma bara det blir bra. Jag skulle kunna prata med 1000-tals bara vår dag blir toppen. Men från vem beställer man fint väder? Eller att alla gäster man vill verkligen kommer? Tillslut är det ju bara att hoppas som åtterstår, och det är jag lite mer av ett proffs på 😉
Det är bara trösta sig med att den som har för lite att göra har tråkigt.
I morgon bär det av mot Närke igen, jag ska ägna mig åt lite hederligt kroppsarbete.
Undrar hur mitt liv kommer se ut nästa vår? Förhoppningsvis är vi då mitt i ett husprojekt. Den som lever får se.
Kontoret började redan eka runt klockan 15. Den ligger i luften den där våren, kanske kommer många av de som redan gått hem ställa till det med årets första grillning? Kanske står de redan nu med en ny knäckt kall en och väntar på att kolet ska brinna klart. Fantiserar om det mest bara för att jag är hungrig. Det blev inte mkt till lunch idag, en flottig gammal grillkorv som kassabiträdet förvånansvärt hade samvete nog att sälja till mig. Men den fungerade som buk fylla i alla fall, inte mycket mer än så.
Om ganska precis en timma ska jag och blivande frugan knalla in hos fotografen för att snacka allvar. Ställa honom mot väggen så att säga, kanske till och med ge honom en kram efteråt det får visa sig. Ska bli sköt att kunna pricka av ännu en punkt i listan. En fixar eftermiddag helt enkelt. Senare i kväll ska vi bara fredags mysa, så mycket räckmackesvennson det bara går. Som superledigamysmongos ska vi gotta oss hela helgen. Andas ut och släppa alla måsten. Njuta av de snöslaskväder som har utlovats. Vad vet jag, kanske kniper vi en fika på Dackå’s det vore väl nåt?! – Mums!
Trevlig helg på er!
För varje dag som går nu så kommer den största dagen i mitt liv allt närmare. I går var det exakt 4 månader kvar till den 28 juli. Dagen då jag gifter mig med världens underbaraste kvinna. Alla ni som har planerat och genomfört ett bröllop vet hur jag känner mig nu. Förutom att jag är ny på jobbet så ska vi mitt upp i allt planerande komma ihåg varandra också. Jag citerar flitigt min gode vän Kristian. ”Klarar man av att planera ett bröllop tillsammans och samtidigt säga ja i kyrkan, då klarar man vad som helst efter det.”
Det ligger mer sanning i den är vad jag först trodde. All romantik och rosenblad drunknar i val av servetter och vilka sorts ljusstakar som ska stå på bordet. Självklart tycker jag att sådana saker är viktigt också, men det blir väldigt mycket praktiska saker innan vi äntligen står där framme vid ”lillprästen”. För 2 dagarsedan var det inte ens säkert vilken präst som skulle viga oss. Ett samtal på telefonen, i andra änden den lokala kyrkoherden. – Hej, jag ringer och kontrollerar om det skulle kunna gå för er att flytta fram vigseln ca 2 timmar vi har nämligen ingen ledig präst som kan innan dess.
Mitt korta svar efter den dumma frågan var, självklart inte! Vi har redan så tidigt som i januari skickat ut inbjudningar till närmare 130 personer. Hur mycket tidigare de andra hade bokat sin vigsel strutande jag i. Tyvärr så var vårt huvud val av präst upptagen. Han var bortrest och rätt långt bort dessutom. Men efter två dagars nagelbitande meddelade han att han åker enkom för att viga oss. Vilken hjälte!
Emellan alla support samtal har jag pratat med både kocken, fotografen och kyrkan igen. Dessutom är det en massa gamla kunder som nu helt plötsligt snokat reda på mitt nya nummer och nu vill att jag ska släppa allt jag har och komma och klippa deras får. Men med tusenmiljoner saker i skallen är det VÄLDIGT skönt att veta att vi är två om det här. Att hur det än bli och vad som än händer är vi i alla fall två stycken som tar den smällen tillsammans.
Martina fick ett tråkigt samtal i förrgår om att hennes barndomsvän inte kan komma. Ruskigt tråkigt, och ärligt talat tycker jag det var på rätt skumma grunder dessutom. Visst är det så att när man planerar sitt eget bröllop så blir man väldigt ego, hela världen kretsar kring oss och det är en själklarhet att alla som är bjudna vill komma. Så är det självklart inte, och det vet både jag och Martina innerst inne. Men vissa av de namnen på gästlistan förväntar vi ju oss att de ska dyka upp, så är det ju. Lyckligt vis är det inte så många fler som har tackat nej. Men det är ju inte OSA deadline än. (hehe optimistiskt lr hur)
I helgen ska jag verkligen passa på att vara ledig för nästkommande 5 är jag fullbokad, där rök den vilan. Men sova kan man göra när man blir gammal eller hur? Det känns ungefär som när man var liten och väntade redan på julafton i april fast trehundra gånger värre och med tusenmiljoner fler fjärilar i magen. Men jag har hört att det är så det ska vara.
T som i TröttTråkTtordag. Jag kan knappt hålla mina tunga ögonlock ovanför mina pupiller. En ständig kamp kämpas vid den här tiden varje dag. Det kan inte hjälpas, allt stress och spring tar ut sin rätt när det är dags att sätta sig ned och göra de dagliga pysslet. Jag pausar mitt i en mening, måste bara stänga ögonen ett par sekunder. Vaknar med ett ryck då handen trycker ned tillräckligt många tangenter för att datorn sak skrika högljutt. Det här med att ersätta sömn med koffein håller inte längre det känner jag. Ändå är det så trevligt att hämta sig en kopp, eller två, eller fyra har det nog blivit hittills om jag erkänner ordentligt. Det mår väl varken jag eller mitt hjärta särskilt bra av. Måste skära ner lovar jag mig själv som den koffein knarkare jag är och funderar i samma mening om jag kanske ska knalla till macken och köpa mig en redbull. Nja låter bli, för stunden i alla fall, om det händer senare vågar jag inte lämna några garanter för.
Det slår mig vad otroligt svårt jag skulle ha det att lägga av med ett allvarligare beroende. Inte för att jag sitter här och funtar på att börja punda men insikten skrämmer mig faktiskt. Jag är sjukt envis ni som känner mig vet vilken tvär en jag kan vara ibland. Men bara när det gäller mina egna prestationer inte tillkortakommanden. hänger ni med på vad jag menar? Asså jag kan stå och nöta får i veckor 10 timmar om dagen utan att tappa humöret men när det gäller något som att sluta med godis/kaffe… Så håller jag ut i ca en kvart. Pundar gener? Mycket möjligt.
Jag tror även att min trötta uppenbarelse har att göra med att jag tidigare till mestadels haft fysiska arbeten. Nu när jag sitter och skrynklar näsa vid ett skrivbord är det ju inte så konstigt att jag nickar till. Kroppen har inte anpassat sig till det än. Lösningen sitter i hederlig motion, nu när jag inte får den på köpet i arbetet krävs det mer av mig. Insikten får mig att sucka högt, men där man grävt får man skita så att säga!
Du kanske är en van användare av windows 7? Eller så har du precis börjat, kanske sitter du just nu och funderar på om din gamla XPburk ska uppgraderas? Om linux är helt uteslutet så är windows 7 en bra fungerande plattform att använda. Hur som så kanske du kan ha nytta av dessa små knep som kan underlätta samt snabba på ditt arbete vid datorn.
Satt hos en kund som önskade att hon fått reda på detta tidigare:
Windowsknappen är i windows 7 i riskzonen för att bli utnött. Så bra är den! Det är tex bara att trycka på den en gång för att sedan söka efter programmet du vill starta. Oftast räcker det med bara de första bokstäverna. För att starta tex anteckningar.exe (windows skriv ant enter)
Det samma gäller i sökfältet i ”utforskaren”.
Du kan även använda windowsknappen till att starta dina favorit program som du placerat nere intill startknappen. Windows + siffra (tur ordningen som programmet ligger i) dvs. Har du outlook på andra plats intill startknappen så trycker du windows + 2. Poff så är outlook igång.
Du kan även använda windows + piltangenterna för att minimera/maximera fönster eller flytta dom i sidled.
Nere till höger har du ett litet fält som ligger intill klockan. Om du håller muspekaren över där så ser du skrivbordet men utan att du väljer det. Om du klickar så kommer alla fönster att minimeras. Alternativt windows + m
Har du en laptop som du glider runt med och vill spela upp skärmen på en projektor. Ja då är det bara att trycka windows + p så är det bara att välja hur du vill dela din skärm.
För att snabbt komma till utforskaren och leta ibland dina filer funkar windows + e enter kalas bra!
Hoppas det fanns något som du kunde få användning av.
Det är lördag och svennebanan sitter på en barstol i något fjäll någon stans och rör lite förstrött med drinkpinnen i glaset medan han spanar in kvällens byte på andra sidan baren. Han är bara lite trött i benen efter dagens 3 timmar långa skidpass i backen. Resten av dagen har han spenderat bakis och likt en vampyr avskytt alls som heter solljus. Bara de sista timmarna efter lunchen tvingats ner i den protesterade magen har han kunnat masa sig ut i den friska luften. Svennebanan har inte ont i ryggen idag, inte heller är han så där gött trött som man bara kan bli av hårt kroppsarbete. Inte heller sitter han vid sin dator och knappar ned något i bästa fall går att läsa utan att somna innan sista raden. Men han kommer heller inte att vakna i morgon och vara hur pigg som helst redo för ännu en dag i fårhuset. Istället kommer han vakna lite smått ångestfull och med den lilla del av hjärnan som hunnit vakna ur bakis geggan räkna på hur många drinkar blev det igår? Och vem i hela friden är 40-taggaren som ligger och dreglar på kudden intill?! Med en snabb koll i sina fickor på jeansen kommer minnen tillbaka om än lite suddiga. Det blev nog några kalla för många igår igen. Han lovar sig själv att aldrig dricka mer och att det här var definitivt den sista gången. Det kvittar vilken som frågar, eller hur många asballa bananer som finns på den där festen han kommer inte komma, lovar han sig medan den varma duschen långsamt tar honom tillbaka till verkligheten.
Tolv timmar senare dansar han vatenspridarn framför vilken han tror samma person som dreglande sovit vid hans sida samma morgon. Men det skiter han i nu WOHO! PARTY!!!
Jag tycker lite synd om Svennebanan, han är precis en sån person som man bara kan tycka synd om, klumpig som han är. Det är inte hans fel att det blir som det blir, det har bara alltid varit så och kommer nog att vara det framöver också. Själv sitter jag nöjd hemma på min datorstol trött efter dagens arbete och njuter över hur skönt det är att slippa vakna i morgon, och med ledtrådar från mina fickor lista ut vad det egentligen var som hände igår.
Det var inte meningen, men rätt som det var så läste jag fruktansvärda texter som andades hat. Det gick att ta på det svarta kalla hatet. Rakt ut var texten så städad det bara går när någon försöker linda in sitt egentliga budskap. Min puls steg, jag började känna mig lite yr, nästan illamående. Varför?! Hur kommer det sig att en människa kan känna detta han? Och mot människor han inte känner, eller ens kommer att träffa. Varifrån kommer tron på att alla problem går att skylla på alla andra?
Jag måste sluta mitt i texten, så outhärdligt, oförståeligt, oförlåtligt. Det kalla hatet satt kvar länge i mig. Är mr Hat med stort ”H” rädd för förändringar? Att om det bara kunde vara som det alltid har varit så kanske världen har en chans. Att om det inte kommer in fler folk i Sverige så kommer det finnas jobb så det räcker åt alla. Kanske tror han att det inte finns något val. Att om han inte är aggressivt offensiv, en hatare helt enkelt, så kommer alla de där andra vara det. De okända, det där farliga, de som tar våra jobb, snor våra saker, bränner våra bilar, tillagar vår kebab, kör vår taxi, utbildar våra barn, räddar våra liv. Det där sista vet han innerst inne men han vill inte erkänna det, inte så någon annan märker det i alla fall. För tänk om det skulle vara så att de inte är så farliga som han tror? Men osäkerheten gör att han fattar beslutet att slå först och tänka sen.
Hur många argument alla ”haters” kommer med så går det faktiskt att älska sin nästa. Låt oss tänka lite naivt. Tänk om alla verkligen skulle älska sin nästa? Hur skulle världen se ut då? Ja den som säger något annat än underbar måste verkligen tycka om att hata.
Nä kompisar, lova mig att ni gör vad ni kan för att sprida lite kärlek där ute i den kalla stora världen. Jag lovar att spridd kärlek kommer tillbaka. Det är inte bara en sliten lite mening, prova! Det är så mkt lättare att leva med varm kärlek i själen en med kallt hat. Gör något osjälviskt och njut av den mjuka känslan. Krama någon som ser ut att behöva det, (mest en hater de är nog de minst kramade människorna).
Rätt som det är så kommer den värme du spritt runtomkring dig komma studsande tillbaka. Kanske när du behöver den som mest. Hat är verkligen en sjukdom! När det väl har bitit sig fast så sitter de där. Det kalla svarta hatet och smittar av sig på allt. Det är alltid lättare att hata något andra gången och det mest otäcka av allt är att det går fruktansvärt fort att lära sig hata och att applicera det på allt. Till slut finns det inget kvar som är värt att älska.
Nu är det inte helt kört för mänskligheten. Det är nämligen så att motsatsen funkar ännu bättre. Det är lättare, trevligare och framför allt roligare med kärlek. Som att vara ny kär, det finns inget i hela världen som är farligt. Inga hus behöver målas om och att få en P-bot känns som en belöning.
Människor i min omgivning är inte jobbigare än vad jag tillåter mig själv att tycka.
Det går att hitta något trevligt i nästan allt. När du väl spräckt det hårda skalet på den du ogillar så kommer du hitta allt fler saker som går att tycka om. Vem vet ni kanske tom blir kompisar i slutändan.
KRAM / Wiktor
Asså jag har skrivit om denna blog förr med den förtjänar att nämnas en gång till. Underbar beslutsamhet och fantastiskt roliga bilder. En om dagen, en fantastisk blogg att surfa runt på när man suktar efter att få flina lite.
Ni kanske redan har sett den men jag gillar det så mkt att jag bara måste dela med mig av last.fm appen till spotify. Tänk att få trevliga lysningstips direkt i spotify. Du sitter och nöter dina favvo låtar men är ändå lite sugen på att ta några stapplade steg i musikdjungel kanske tom. på okänd mark!? Då är denna lilla app kalas. Då du efter ett tag du anv den får tips av andra användare. Det är bara att lyssna loss i spotify och klicka på ”love track” (Varför inte Fuffens?) Sen är du igång.
Lycka till!
Bemärkelsedagar i all ära men jag känner att jag börjar kunna det här nu.
Ser dock fram emot ännu ett år att bli lite klokare på. Erfarenhet är något jag värdesätter högt och sånt fås ju bara genom tid. Tacksam över att få ha upplevt ännu en 21mars.
Ikväll blir det gofika som sig bör. Kram på er!