Det var med trött rygg och tungt huvud jag tassade in genom dörren sent i går kväll. Det spelar ingen roll många timmar jag än lägger i kontors världen så kommer jag vara en bondträng med skit under naglarna. Jag har ju lyxen att få betalt för min träning, istället för att betala för ett blänkande plastkort flera hundra i månaden, baxar jag fyrbenta lurvbollar i timmar.
Jag föreställer mig att det känns så här när man gjort sig osams med fel person. Det finns inte en muskel i mig som har glömt gårdagen. På något sätt så gillar jag det ändå. Att vara så där utpumpad och fysiskt oförmögen att ens springa till bussen. Ett kvitto på att jag jobbat ordentligt. Det är kanske kontorsråttan i mig som längtat efter att vara så här trött. Men jag ångrar inte en dag att jag satte mig i skolbänken, min kropp kommer hålla längre nu när jag bara jobbar ibland. Dessutom får jag semester, en lyx som man som egen företagare knappast unnar sig.
För att krafsa ner några rader om bröllopsbestyret kan jag meddela att vi nu är några km närmare att ha fixat maten. Vidare har jag ingen aning om vart jag ska få tag i mina kläder någon stans, ska försöka avsätta någon eftermiddag till det i veckan. Ska kolla ifall jag kan släpa med mig Chrille. Motvilligt erkänner jag att han klär sig snyggare än vad jag gör.
Nu dags för kaffe!
Jag och Martina har startat blogggen ramsinslantbruk.se för att våra vänner ska kunna följa livet på gården och alla våra djur. Planen är att själva företaget kommer igång till hösten 2012 men fram tills dess går det fint att tjuvkika på bloggen ☺
Nu börjar det bräka från små ulliga vita vingliga lamm i fårhuset. I förrgår så kom det här lilla livet, mitt i aprilrusket. Men hon verkar ha klarat sig fint och har en mamma som tar hand om henne. Nu får alla tackor extra tillskott och de allra yngsta lammen får gå men sina mammor de första dagarna i en liten box. Så tackan slipper tävla med de andra om maten. En mjukstart i livet helt enkelt. Nu kommer dom allihopa det brukar vara så, inom ett par veckor har de flesta tackor lammat klart. Har ni vägarna förbi Rogsta så varmt välkommen. Vårkänslor blandat med stora leenden är omöjligt att hålla tillbaka när man håller i en sån här liten.
Jag känner mig lite som Fantomen, med kalsongerna utanpå brallorna tar jag mig an alla dagens utmaningar med stort mod. Ge mig en utmaning vad som helst och jag fixar det! Idag är det jag som är killen hela dan. Jajamen, det började med att jag cyklade 10km till jobbet i snorottan. kl 05.00 ringde Martina och väckte mig. Efter en sabb macka och en kopp te drog jag på mig mina lila tajta brallor och krängde på mig kallingarna utanpå. Tog min vita springare ”läs cykel” och gav mig iväg i rasande 15km/h mot jobbet.
Nu dags för lunch tror jag ska skjuta mig en antiloop det ska bli gott.
Pew pew!
Med musiken fortfarande ringande i öronen skumpar jag i sidled norrut i vårt avlånga land. Jag slår mig ned i restaurangvagnen där det är nära till både varmt kaffe och goda mackor. Redan två tuggor in i den avlånga mackan med något som jag gissar är kyckling känner jag mig redan på bättre humör. Blodsockret är tillbaka på plus igen och hjärnan går från grötig till seg. Mittemot mig sitter två vuxna män på var sin sida om en liten gosse. Gissar på att han är runt 13, de pratar om hans prestationer på plan. Vad han vill satsa på, och hur han sak förbättra sig till nästa match. På något sätt väcker det obehag i mig, en känsla av krav hänger i luften. Det ska levereras och presteras, utvärderas och diskuteras. Den lilla gossen tittar mest ner i golvet när han blir tilltalad. Kanske är han nervös eller så lyssnar han skrämd på vad tränarnas dom ska blir. Hur allvarligt ska sport vara när man är tretton?
Jag får mår genast lite bättre, han är kanske inte så nervös som jag först trodde. En av tränarna, han med långt modellhår lutar sig närmare och viftar häftigt med händerna för att illustrera hur den senaste matchen gick. Han får delge sina tankar om hur hans lagkamrater fungerar som kompisar och som spelare på planen. Gossen tycker att det skulle vara en bra ide att sätta busarna på bänken och låta de som kan spela fotboll göra det.
Vad händer då om busarna är bra på att spela? Hur långt går då en tränare för att laget ska vinna. Tar han med busen i laget för att han gör många mål? Det kommer jag inte få reda på, egentligen är jag inte så intresserad av det heller. De får spela bäst de vill så länge de tycker att det är roligt. Men om man redan i knatteligan börjar snacka satsning och prestationer mår jag dåligt. Barn ska få vara barn helst så länge som det går.
Samtalet är slut och gossen tackar för sig vänder sig om för att gå och hämta en av sina kamrater och nästa feedback ska göras. Jag höjer volymen i mina lurar och byter vagn det får räcka med feedback för idag trotts att jag bara tjuvlyssnade.
I skrivande stund knackar jag hastigt ner de svarta tecknen på det digitala pappret i hopp om att det ska fasta något vettigt. Det ligger inga suddsmulor intill mitt digitala papper, allt redigeras och görs om i ett par ögonblick, inte ett spår finns det kvar från det som stod där innan. Har det lett till att man nu skriver slarvigare? Att det finns ett uns mindre tanke bakom orden på det digitala pappret än om det varit skrivet i bläck.
Bläck går inte att sudda, bläck går inte att redigera med ett stift + home
Klossar! Det är grejer det, på hög, i hög, på huvudet eller över hela köksgolvet.
Hon har växt som ett popcorn lilla Alice, som nu ett halvår äldre än sist jag träffade henne. Det är alltid lika trevligt när man passarpåumgås. Om så bara som i detta fallet en kopp kaffe och en bulle hon moster men trevligt var det.
I morgon bär det av mot Malmö för att än en gång svettas i en replokal men världen bästa band.
Det kommer snart börja hända saker här på bloggen. Ny design samt fler och mer aktuella bilder utlovas. Jag och Martina har haft fullt upp med att planera vårt kommande bröllop och allt vad det innebär. Därav har bloggen kommit i kläm.
Men kan för tillfället avslöja följande:
Det väntas tillökning! Våra små tackor har nu gått med Bruno under vintern, han har nu fått flytta till ett tillfälligt boende och får samsas med kvigorna i sommar. Våra flickor har visat sig dräktiga allihop och nu återstår en spännande väntan på att lammningen ska börja.
/Wiktor
Jag har haft en väldigt trevlig påsk. Vilken lyx det är att vara anställd och slippa jobba på helgerna. Känns ändå helt ok att vara tillbaka på jobbet. Mycket att ta tag i men det är bara att bita ihop. Självklart så glömde jag glasögonen hemma och får då dras med huvudvärk hela dagen.
Tåget är fräscht och åker i rasande fart med blänkande detaljer och snyggt klädd personal. Jag sitter i en bekant doft som jag närmast kan identifiera som gamla blöjor med det gör inte det minsta för jag är äntligen på väg ner till Martina för att fira påsken där. Ja självklart ska vi passa på att raka av pälsen på några ulliga varelser, sånt brukar vi ju roa oss med 😉
Men sen hoppas jag mest på att bara få ta det lugnt och planera bröllopet. För det finns en hel del som ska göras, för att nämna bara en sak BORDSPLACERINGEN! Asså det är ju en hel vetenskap. Vem kan inte sitta med vem och vart skulle den trivas bäst?.
– Men jag vill ju kunna prata med honom, men då kan ju inte hon sitta där… Ja ni fattar, egentligen tycker jag det borde finnas en 200hp kurs i hur man placerar sina gäster för lätt är det då inte!
Det är gamla blöjor jag är nu säker då upptäkten om att jag siter intill tågets toalett. Aya det kanske var en upplysning för mycket, men nu har ni läst den.
Ny friserad och på väldigt bra humör känner jag långt ner i knäna att det här kommer bli en kalas trevlig helg. Det börjar se ut som om det är vår på riktigt nu, jag såg till och med att det kommit upp blåsippor. Spännande det där med att jag är lika uppspelt varje år. Jag vet ju ändå att våren kommer, sommaren med och till och med vintern. Men det är inte för ens jag ser istapparna droppa bort och snötäcket krypa allt längre in i skogen som jag blir så där skvättig i benen som kalvar på grönbete för första gången.
Snart dags för mig att skvätta av tåget. /kram på er