Så här ska det se ut när man ska spendera ett par timmar i fårhagen, tvär är det inte lika vackert väder här i hudiksvall som det var hos Adam på andra sidan Ålands hav där bilden är tagen.
Men visst ser det mysigt ut?!
Det hör ju lantlivet till att både bli solbränd och dyngsur. Idag väntas det senare, men enligt svensk lag så ska alla småttingar bära öronmärke. Två stora plastmärken som till en början får öronen att hänga.
Visst tar det emot att trycka dit märkena i de små mjuka öronen men man måste ju följa lagen. Hur kommer det sig att det är ok enligt lag att sätta fast ett främmande föremål i örat på djuret, men inte att märka fåren med ett jack. Då det efter att det läkt inte har några mer bekymmer av det.
Nu när de snart är märkta med öronlappar kommer en del slita sönder sina öron under sin livstid då de fastnat i märket någon stans.
Som fårklippare såg jag hundratals djur med delade öron. Ska vi inte fråga oss då om det är dags att ändra på reglerna för våra djurs bästa?
Percingdags! Så länge slipsnissarna inte ändrat på lagen så måste vi som djurägare märka våra djur på det här sättet.
Trevlig helg på er.
Känslan av gråa regnmoln ligger tung innanför skjortan, det har bara gått knappt en dag sedan Martina åkte hem. Men det är som om ett stort hål bara växer i mig under den tid då jag inte har henne hos mig. En känsla av att inte var riktigt hel. Det blir inte bättre av att det är måndag och skitväder.
I eftermiddag ska jag stänga av telefonen, lägga mig i sängen och bara läsa. Kanske känns det lite bättre då.
Det är förändringarnas vindar som blåser upp nu. Känslan av att det händer så mycket i våra liv nu går att ta på. Inte bara i mitt utan i alla mina vänner har även dom stora planer på gång. Det är väl så att vi har hamnat i den åldern, det köps hus här och skaffas barn där. Vissa flyttar ihop andra funderar fortfarande. Det byggs till och med hus i min bekantskapskrets, men jag gillar’t! Det är skönt att det händer något, står man och väntar på att något ska hända kommer man ångra sig sedan när man sitter där skrumpen och grå i sin hammock med en kopp hett kokkaffe och funderar på alla de saker man borde gjort.
Nedräkningen till bröllopet tickar på, det är nu dryga 81 dagar kvar, med allt som ska göras och fixas innan så känns det inte som så lång tid. Fler och fler punkter bockas av på att göra listan. På torsdag ska vi äntligen prata mat, hoppas på grillat med potatis gratäng mums! Kläder har Martina ordnat nästan klart, jag då? Nja inte där än men jag jobbar på det. Att hinna köpa bröllopsstassen efter jobbet krävs stålmannenspeed. Men igår snubblade jag över den här sidan.
Kanske kan vara något, måste bara bestämma mig över vilket mönster/färg jag ska ha på mig. Maffioso stilen eller den softa, kanske strikt stilig eller bara allmänt proper.
Den 17/5 är sista dagen för anmälan, då börjar det stora pysslet med att sätta alla bordsplaceringar på allvar. Senaste veckan har det ramlat in ca 20st anmälningar, så 100strecket är inte långt bort. Med alla de galna kompisar jag har så kommer festen bli helt magisk.
Slår ihjäl tid på Arlanda med denna, har hört att denna bok ska vara ruskigt bra. Det återstår att se. I morgon är det måndag igen, tjohoo! På’t igen bah!!
Det kippar kallt i mina lågprisskor, jag orkar inte släpa den tunga keyboardväskan de extra metrarna det skulle innebära för mig att gå in i värmen.
Man får lida lite för konsten tänker jag och inspekterar hålet i sulan, berömmer att jag nog får igenom ett finger där.
Jag hade lovat mig själv att ta mig upp i tid, istället låg jag och dreglade fram till knappa timmen återstod innan tåget skulle fara. Jag, kungen av panikpackande löste det galant genom att riva ut alla saker i dataväskan och knöla ner kavajen där.
Ikväll står scaramanga på scen igen, saknar den svettiga känslan efter ett gigg, ska bli roligt, skönt och en smula nervöst.
Nästa uppehåll Söderhamn? Jahapp, nog dags för kungen av panikpackande att leta sig lite frukost. Kram på er!
Det är vårvarmt ute, och jag sitter inomhus och blänger på den dator jag nästintill är fastkedjad vid. Telefonen ringer och jag svarar med min nu vana telefonröst. Personen i andra änden undrar med irriterad röst vart jag har gjort av hans mail! Ett par passande fräcka förolämpningar hinner passera min hjärna innan jag trevligt öppnar gapet och rapar upp något överdrivet trevligt tillbaka. Min första fråga lyder något i stil med: Har din mail kontakt med mailservern? Står det ansluten nere i högra hörnet? Var på ett, – Meh nu kom det ju 17 mail på en gång hur ska jag hinna med alla de här!?
Det är bara ett fönster tänker jag som avgränsar mig mot världen där utanför. Ett nästan osynligt föremål som ändå drar en sån tydlig gräns. Men jag kommer ihåg dagar i kallt höstregn, eller leriga skogsvägar där fyrhjulingen körde fast varannan meter eller den heta traktorn, där jag fick kämpa med kepan för att få behålla så mycket blod som möjligt då de var alldeles svart i den öppna hytten utav bromsar. Jag minns hur knölig min nacke och armar var efter den dagen.
Så det vore fel av mig att sitta här och gnälla över att jag har ett jobb där jag får vara hel, ren och torr. Det tar nog bara ett tag för mig att vänja mig vid mitt nya liv innan för de fyrkantiga väggarna framför dataskärmen med nästan tryckt mot fönstret och blicken fäst på något fint moln ovanför trädtopparna. I sommar tänker jag högt, den troligtvis mest intensiva sommaren jag kommer uppleva. Men åh vad jag längtar, som när jag var en liten gosse klockan 10:00 en julaftonsmorgon i väntan på att gubben i rött ska hälsa på. Nä förresten detta är värre! Det är ju så mkt mer nu, och allt som ska fixas och pratas med, samtidigt som jag ska överleva allt jobb jag samlat på mig. Längtar, men det ska samtidigt bli så skönt när allt detta är över.
Jag och Martina pratade igår om att det ska bli så skönt när den där tråkiga vardagen kommer. Den med mjukisar och slitna strumpor, sittandes i soffan och vänta på att söndagsmorgonen ska bli förmiddag. Ska bli så skönt att få softa lite, att slippa vänta så. Framförallt att bo ihop! Säga vad man vill om SJ men jag är trött, riktigt trött på att åka tåg nu.
Biter ihop och räknar dagar, tröstar mig med att de trots allt blir färre.
Här en motivations bild på hur mysigt det kan bli i sommar.
Kram på er!
Tagen på malnbaden i Hudiksvall på Valborg
Det sticker i näsan utav röken från de nu grå kolen. Att känna solens värme mot ansiktet är efterlängtat. Det är skönt att leva idag.
//två väldigt nöjda kisar i vårsolen
Fikarummet fylls med män som vilar handflatan på låret med fingrarna inåt, en manlig pose som utstrålar styrka och sjävsäkerhet. Eller så ser man bara bajsnödig ut, det beror på vem man frågar.
Längre bort sitter en av de tystaste tjejerna på bygget, jag gissar att hon fortfarande går i skolan och att hennes tid här består av någon form av praktik.
En av de tuffaste killarna har hektovis med snus underläppen, jag tas genast tillbaka till höstadiet där samma scen utspelade fast då i ett kapprum med sönderskurna soffor. Det är inte mycket som skiljer dom åt. 15åringen på den söderskurna soffan och han som sitter med haden stött mot låret och pratar om hur häftigt hans nya avgasrör till hojjen är. ”Rena hårdrocken”
Min kaffe är klar, jag lämnar de förvuxna 15åringarna med ett leende. skönt att de finns tänker jag, vuxet folk finns det gott om.
/Trevlig fredag på er!
Bilen hoppar ojämnt igång med en hostning. Både den och jag är mindre taggad på att ge oss iväg i regnet. Med slitna torkarblad som lämnar ränder på vindrutan åker jag i några km för fort mot jobbet. Det är en sån där morgon då regnet känns i hela kroppen. Det plaskar i hjärnan och kippar i knäna, hela jag är en enda kall vattenpöl.
Motorerna i hjärnan går på fulla varvtal men jag behagar inte att lyssna, det spelar ingen roll hur högljutt den skriker jag kommer ändå inte att bry mig om allt som heter tankar. Inte innan jag fått mitt morgon kaffe i alla fall…
Jag väljer nummer ett, svart kaffe, fortsätter med att mata in en tvåa också för att få mer av den mörka vätskan i koppen. Innan jag kommit fram till min dator har jag hunnit rensa mailen, svarat i telefonen och lovat att jag ska komma förbi nere på lagret. Halva koppen urdrucken nu och jag känner mig redan som stålmannen på speed, det här kommer bli en bra dag.
Det låter kanske grått och långsamt att heta Wiktor idag men så är det inte, jag är bara lite trött efter en natt med takinspekterande och kuddmanglande aktiviteter, funderar och fantiserar ingen ro att somna in.
Det är till och med så att jag trivs, riktigt ordetligt dessutom. Jag har det jag önskar mig och lite där till. Snart en fru som är den mest underbara människa jag träffat, jobb som jag stor trivs med och en skruttig gammal bil som tar mig dit jag vill, trots att den hostar och fräser.
Kämpa på kompisar trevlig torsdag!