Här en liten filmsnutt på en tjej som har utvecklat ett dataprogram för att diagnostisera cancer.
Jag blir alltid på så bra humör när jag ser unga göra skillnad i världen.
Hejsan!
På lördag är det äntligen dags för den stora dagen med det enorma D! Jag kommer i samband med att jag gifter mig ta Martinas efternamn, därav även nytt namn på bloggen. Den gamla adressen kommer fortfarande peka hit i ganska precis ett år till men sen så kommer den försvinna. I går kväll så satt vi uppe sent och skrev det sista gästhistoriken, ett pyssel som var mycket mer omfattande än vad jag tänkt mig. Men nu är det gjort i alla fall och det var en väldigt skön punkt att bocka av på att göra listan.
Fram tills på lördag ska det pysslas ända in i kaklet men när väl den dagen kommit ska vi bara njuta och umgås med alla våra nära och kära.
På tisdag så far vi en vecka till Azorerna, det känns inte så dumt alls, inte det minsta 😉 Där ska vi slita med saker som att ligga i solstolar, åka på delfinsafari, äta massa mat…
Det är först när vi kommer hem som den där vardagen kommer, och det ska erkännas att jag längtar även dit. Då det lugnar ner sig lite. För hur trevligt det än är att planera bröllop så är det fruktansvärt mycket att göra. Men det är det värt! Mitt i allt är det ju ändå den underbaraste festen man planerar som ett par och det är både väldigt romantiskt och väldigt roligt att sitta där och klippa och klistra, så länge man gör det tillsammans!
Nu dags för en tidig och något längre lunch för att fixa en hög med ärenden på stan.
Karm på er!! ♥
Nu har jag äntligen flyttat upp hit till Hudiksvall ? så nu ska ni se att den här sidan blir mer aktiv! Att inläggen kommer mer regelbundet och ni får vet mer vad som händer och sker med våra djur, gården och även vår framtid.
Vi ska bara överleva VÅRT bröllop först ? Ghaa börjar ju närma sig nu! Närmare bestämt 28 juli, åtta dagar kvar!!
Så efter vi överlevt det och varit på en underbara bröllopsresa, en vecka på Azorerna så ska det bli ordning på denna sida ?
Ha de bra så länge!!
Jo en annan rolig sak!! På söndag åker vi ner till Örebro och hämtar MIN kossa ? hihi min allra första egna ko!! Åh så roligt!
Med vitlöksmak i hela munnen sitter jag i mörkret på ett tomt kontor och försöker komma på en bra anledning att inte slänga mig på hojjen och åka hem. Det är ju trots allt sommar idag för en gångs skull. Tittar på datorn jag för tillfället kör handpåläggning på och inser att den kommer stå och tugga bitar en bra stund till.
Ska jag då sitta här och titta på?
Svaret är lika självklart som den ledande frågan, självklart inte!
Jag letar reda på min väska som vara innehåll är spritt över hela bygget. Fick även reda på idag att Martina fått jobb från och med augusti!!! Det går bra nu 😉
Då for ja!
Kram på er!
Don’t raise your voice, improve your argument!
Det är inte inte alltid så lätt att tänka först innan man glappar käften men OH va nyttigt det är att påminna sig om det. Kram på er!
Det är en kittlade känsla av förväntan som bubblar i luften. Jag mår som om jag just fått en sammetslen kram lagom lång så där så att man längtar efter en ny så fort den tagit slut. Jag tassar runt i sköna skor och flinar löjligt mycket, ungefär hela tiden. Vi är inne på fjärde dagen som villagnidare och jag trivs redan som Baloo i djungelboken när han sjunger om bananer och bär. Jag är nöjd, riktigt lycklig för att vara mer exakt, får man säga så utan att få hela ”du ska inte tro att du är nåt” Sverige på sig?
Är det någon som tycker det är jobbigt att läsa detta så saknas bara en kram, hör av dig till mig då för jag har hur många som helst på lager!
Har tänkt en del på något jag hörde på P1 för ngr dagar sedan, ja jag lyssnar på Sommarpratarna det är ju as mysigt ju!
I det avsnitten som Ulf Ellervik var sommarvärd. Mycken han berättade var intressant men jag fastande för just dessa funderingar.
– Hur kommer det sig att vi inte kan se på varandra att vi är kära?
Man kan lätt se på en människa att hon är arg eller ledsen, glad eller förvånad. Men att se på en människa att hon är kär är omöjligt.
Varför klarar man inte av banala saker om att komma ihåg att äta när man är kär, men det går hur bra som helst att köra bil?
Jag gillar det! Att det inte är så svart och vitt det där med kärlek. Det syns inte på utsidan att någon är kär, man kan på sin höjd se lite dum ut. Kanske är just den där mystiken som gör det så fantastiskt att vara kär.
Det bästa med kärlek tycker jag är att den växer ju mer jag delar med mig av den, att den är absolut och kan övervinna vilka hinder som helst.
Säg något fint till någon som behöver det idag!
♥ Wiktor
Jag låg vaken länge igår kväll, vände och vred på mig medan de virvlade av spänning och förväntan i magen på mig. Trots att jag inte sovit särskilt bra de senaste dagarna, trots att jag under hela dagen ägnat mig åt fysiska aktiviteter kunde jag helt enkelt inte sluta ögonen och falla in i drömmarnas värld.
Efter ett par timmar måste jag ändå ha gjort det för telefonens alarm ringde och det var dags att kliva upp för att knata till jobbet. Hade fortfarande det jag drömt i skallen när jag letade reda på mina jeans.
Den handlade om någon form utav maktkamp, lite paralleller till The Hunger Games var inte svåra att dra. Jag befann mig på ett torg med massa andra människor, lerig och blöt skrikandes till några vakter att de skulle släppa förbi oss. Men de stod bara där, kalla och tomma i blicken med inte en enda tanke på att göra som vi bad dem om. Något hände jag vet inte vad, kanske tappade någon brallorna eller så blev någon oskyldig mördad det minns jag inte men hur som så började vakterna att vackla. Helt plötsligt var de inte så orubbliga längre och alla märkte vi att om alla hjälptes åt så kunde vi komma förbi. Skräck i vakterna spred sig snabbare än vad bensin brinner, så föll muren och jag vaknar till ljudet av syrsor från min mobiltelefon.
Kall men tack och lov torr morgon möter mig utanför dörren. Idag ska jag promenera till jobbet tänker jag och tar en snabb titt på himlen. Den är lite grå men inte så att det ser ut som om det kommer börja regna den närmsta tiden. Jag kör ner mina händer så djupt jag kan och nyper armarna tätt intill kroppen för att behålla så mycket värme jag kan i den runna stickade tröja jag barnsligt trott skulle räcka.
Te väx som man säger i Delsbo (halva vägen) så stannade en mörkblå Skoda superb intill mig och jag känner genast igen mannen vid ratten. Han jobbar på samma kontor som jag men sitter ett par rum bort. – Ska du med? Frågar han när jag redan satt mig i sätet bredvid. – Ja tack gärna svara jag emellan tandskallret.
Så började denna fredag den 13:e och jag kan inte tänka mig en bättre start. Om ett par timmar kommer äntligen min älskade Martina med det sista flyttlasset. Hon kommer denna går för att stanna. Ni kan bara föreställa er alla fjärilar jag har i magen nu.
Trevlig fredag på er kompisar!!
Jag kom precis hem från att ha suttit och små fnissat genom denna film fullsmetad med klyschor och balla kommentarer. Det var som väntat ett frosseri i special effekter och långa fuktiga blickar, ball musik och stundar till och med hyfsat skådespeleri. Fick känslan av att det var en tonårsgrabb som gjort filmen med lite för mycket pengar på fickan. Många pajade bilar blev det, i 3D dessutom. Något jag egentligen inte är så förtjust i då det ofta är ett störande moment en den effekt det är meningen att det ska vara. Dock så funkade det riktigt bra i denna rulle men det var kanske för att jag svalde det mesta men mina låga förväntningar.
Det ska tilläggas att jag smög ut ur biosalongen smått skamsen över att någon kanske såg mig gå ut där ifrån. Jag hade som tur var med mig en partner in crime vilket lättade skammen något.
Ger den en 5/10 på IMD klen femma men men hjälp av sina kladdiga skämt trots allt förtjänar den. Men kanske inget jag ser om igen i första taget.
